Mandag idag, dags att styra upp sitt liv efter den glattiga helgen. Det gor vi genom att ta nattbussen till Belize och Belize City. Aterstar att se vad detta land har att erbjuda for tva ganska krasna resenarer som oss. Vi bada langtar mest till Guatemala och ovriga Centralamerika dar det forhoppningsvis bjuds pa lite mer genuina stader och spannande upplevelser. 

Igar vaknade vi pigga och glada efter en lang natts somn, tyvarr sinkades det glada humoret aningen efter att vi hade tvattat vara klader pa en lokal "lavenderia". Tva av Matildas vita t-shirtar blev rosaflackade, sa ocksa min vita t-shirt och Matildas fina ljusbla klanning fick nagra revor i sig. Valdigt trakigt men tyvarr ar det val sant man far rakna med.  

Efter en god kottbit pa en italiensk restaurang hade vi lyckats fortranga detta och begav oss ivag till karnevalen aterigen. Matilda blev som ett barn pa tivoli och fick smaska i sig bade en majskolv och sockervadd. Nar vi stod vid oltaltet bestamde sig Matilda for att prova nagot nytt som hon hade sett att alla mexare drack. Det var ol blandat med nagon mork vatska. Hon fragade olexperten David vad det var och jag svarade: Jag vet inte, jag tror det ar coca-cola. Jag insag dock ganska snabbt att det var nagot annat. Namligen chili-juice! Resultat blev alltsa ol med chili i och jag skrattade skadeglatt nar Matilda tog den forsta sippen av denna haxblandning. Det smakade riktigt illa och blandningen hamnade efter nagra sma klunkar i papperskorgen. Mexarna fortsatte dock att avnjuta denna dryck med stor aptit. Om jag far gissa sa har de nog tandkram med chilismak i detta land. Det finns overallt. Vi fortsatte att traska runt bland de korta mexarna, kolla pa dansnummer och besoka vidriga bajamajjor. En alla tiders karneval-kvall fullt av de standigt lika sota och prydligt kladda mexikanska barnen! 

Efter frukost idag nar jag kom gaende mot var bungalow mottes jag av ett "Hola" och efterfoljande "Be careful, there is a big snake here, do you wanna see it?" av var italienska granne. Jag blev givetvis stel som en skandinav pa ett brasilianskt dansgolv men fick ur mig ett gallt "What" foljt av "No, I don't wanna to see it". Trots det foljde jag med nar hon intygade att den var borta nu. Vad hon ville visa oss var ett ormspar som var ca 20 cm brett och tydligen efterlamnat av en gigantisk boaorm nagon gang under natten. Bade jag och Matilda blev lite hispiga nar man kunde folja sparet som gick ca 1 meter utanfor var bungalow. Jag tackade hogre makter for att jag inte stotte pa denna bjasse nar jag tog en nattlig vattenkastning 2 meter fran sparet. Hade jag sett denna boaorm mitt i natten hade jag troligen sprungit fortfarande (med blota flackar bade fram och bak). 

Historian har en formaga att upprepa sig. Speciellt nar man umgas med lilla sota froken Prim. Tidigare idag: - Jag struntar nog i solkram idag. Nu sitter hon och ojjar sig over ett rodbrant ansikte, brost och axelparti. Det ar ingen vild gissning att jag kommer fa uppleva detta fler ganger under resans gang...       

Manga av er (atminstone 3-4 stycken) ar nyfikna pa hur vi har det har i Tulúm, sa nu ska vi stilla er nyfikenhet en aning! Tulúm, som alltsa ligger i Mexico cirkus 3 timmars bussresa soder om Cancún, ar ett turistigt stalle mycket lampligt for de som avgudar sol, strand och dykning. Sa varst mycket sevardheter finns har inte, bortsett ifran X antal Maya-ruiner, varav den storsta ni sakert kanner till, Chitzen Itza. Just denna ruin besokte vi igar, vilket var sjuhelsikes skoj. Nej! Ironi, ironi, ironi... Om sanningen ska fram var det en ren pars att ta sig runt pa denna extremt turist-tata, jippo-liknande marknadsplats. For ja, just det, marknadsplats ar det ratta ordet! Marknadsstanden (med skit, skit och ater skit, "hola amigo! only one dollar!", fast nar det val kom till kritan fick man punga ut over 100 pesos for en massproducerad vaggbonad, VILKET GIVETVIS INTE hindrade japanerna, ryssarna och framforallt amerikanerna att handla pa sig tonvis med grejor!) spelade definitivt huvudrollen i denna pjas, medans den stora attraktionen, ruinen, spela en fjuttig och knappt markbar biroll. Trakigt, da man inte hade ork att agna nagon vidare energi pa det egentliga syftet man var dar for, da hundratals salg-giriga mexare skrek fran alla hall och kanter. Efter att koat till forsta biljettkassan var det dags att stalla sig och koa i den andra, for ni tror val for i helsefyr inte att man enbart behovde kopa en biljett? Nej nej nej, har galler det att pumpa turisterna pa sa mycket kosing som mojligt! Nar andra biljettkon var avklarad var det dags for den tredje och slutgiltiga kon in. Nu kanske ni tror att det efter alla dessa koer var en lattnad att komma innanfor murarna pa Chitzen? Da misstar ni er grovt mina vanner, for val inne var det som, ja, typ sommarens forsta dag pa Liseberg. Folk, folk, solhattar, solhattar, kameror, kameror, idioter, idioter, och faktiskt an mer idioter. Det ar inga fina ord jag anvander, men inte mindre sanna for det! Enda ordet att beskriva dessa giriga, korkade och fruktansvart stil-losa manniskor ar just ordet idiot. Vi hade fyra och en halv timma pa oss att spatsera runt och inandas denna underbara kultur. Efter blott en timma var vi klara och utpumpade, vilket resulterade i att vi fick fordriva resten utav tiden pa Chitzens bar, dar olen var dyr och stolarna var obekvama. Trots att jag enkelt kunnat promenera en timma till bland ruinerna var det ett blankt nej ifran Davids sida, och da jag sag paniken krypa in under huden pa honom var det lika bra att kasta in handduken och ge upp. Dock, kul att ha sett det, men aldrig mer!

Idag ar det sondag, och vad ar sondag for dag? Tvattdag! Kanske inte vanligtvis, men just denna sondag ar det tvatta som galler. Att saga att detta ar valbehovligt ar en underdrift, sa da kanske ni hajar laget? Alltsa kommer denna dag, med aningen mulet vader, bli ganska handelselos och totalt ointressant att beratta om, sa jag tar er istallet tillbaka till det som numera ar historia.

I forrgar var det carneval i sta´n, nagot vi givetvis inte fick missa! Efter en dag pa stranden och kokosnots-smaskande med vara mycket trevliga italienska grannar, svirade vi pa oss finkladerna och drog ner pa stan. Glada mexare och mat och marknadsstand overallt, very nice! Har "avnjot" vi en mjolkig drink, enligt oss troligtvis innehallande mjol alternativt bakpulver, vilket vi till en borjan inte uppskattade det minsta men som sedan blev raddningen da vi fick in varan mat. David tog quesadillas, jag tog tacos och vara munnar brann, nastan bokstavligt talat, jisses! Har kom drinken val till pass da den troligtvis var framtagen for att dampa brinnande svalj, vilket den lyckades tacksamt bra med! Men oj, gott var det, godaste tacosen nagonsin, inte pa langa vagar jamforbart med texmexen darhemma, saklart!

Annars da? Jotack, i ovrigt har vi det super! Imorgon lamnar vi Mexico och drar vidare soderut mot Belize, ett land som vi hort ska vara prismassigt jamforbart med Mexico. Troligtvis stannar vi inte dar speciellt lange, da vi vill komma soderut (las: till billiga lander), men nagra natter ska vi nog kunna beta av dar. Har planer pa en natt i Belize City, foljt av nagra natter pa en o kallad Caye Caulker, som tydligen ska vara bra, iallafall om vi ska tro svagerskan Annas "Lonely Planet"-anteckningar, sa nu vet ni vem som far sta med hundhuvudet om sa inte skulle vara fallet?
Jag vill aven passa pa att utnamna Mexico till landet med varldens gulligaste barn! Pinsamt hur man ibland glor ogonen ur sig, men jisses amalia sa sota dom ar. Mexare, den vuxna varianten, ar overlag ratt gulliga i sig, mini-korta med obeskrivbart udda utseenden. Deras avkommor ser ofta ut som kopior av sina foraldrar, allsta gubbar och karingar i miniatyrer, och vanligtvis valdigt uppsnoffsade med snygga frisyrer och klader. Helst av allt vill jag traska fram och nypa dom alla i kinderna, men jag far lagga band pa mig och forsoka titta under lugg nar dom inte ser. Gull-ungar!
Konstaterande: Vagorna har ar enorma! Vi har en drunkningsolycka, med lyckligt slut, att dela med oss utav. Hor upp, for nu kor vi! Stranden har ar lang, ack sa lang, och vackert lugn. Lugnt ar dock inte det vilda havet, med over en meter hoga vagor anda in till land. Som de fiskar vi ar tankte vi prova pa de storsta vagorna borta vid klipporna, jag menar, vi ar ju tuffingar som inte rads lite vagor. Oj oj oj vad skoj det var att plaska runt dar, forsoka dyka med vagorna, forsoka dyka mot vagorna, forsoka hoppa over vagorna, OCH forsoka dyka med den fetaste jalva vagen vi nagonsin skadat! Sa tankte iallafall jag, att detta kunde bli riktigt skoj, varpa jag dok med en vag som var monster-hog, och vips var jag forsvunnen. Inne i vagen drogs jag, givetvis, med och visste inte vad som var upp och ner eller fram och bak, kandes som jag tumlade i en tvattmaskin och slog mot botten. David, som gjort en korrekt bedomning nar han avgjorde att denna vagen var pa tok for stor att ens forsoka bemastra, trodde jag var forlorad, men efter en stund, cirkus 25 meter langre in, ateruppstod jag ur vattnet och skummet, omskakad och vett-skramd. Detta gjorde att min respekt for vatten stigit med 100% och min lardom blev att aldrig forsoka bli kompis med den vag som ar hogre an dig sjalv!

Vart boende


Var enkla boning, men vad mer behovs?


Var tradgard - kokosnotsodling


Den lilla baren




Allt annat an Kubansk mat!




Sadana har sympatiska kompisar kan man skaffa sig manga i Tulúm!


Caaaaarnavaaaal!




Drinken, tacosen, myten, legenden.


Chitzen Itza





Inte undra pa att man avskyr turister, speciellt japaner! Vad ar grejen?! Samtliga japaner bar paraply, hatt, heltackande klader, handskar, och tro´t eller ej men just denna japan ar ovanligt "avkladd" da dom flesta aven bar en sjal som tackte 90% utav ansiktet. Galenskap, vad ska dom ut att gora overhuvudtaget?! 


Personligen min favoritbild ifran Chitzen, jag kallar den "rada upp er for avrattning allesammans". Med en k-pist i handen hade jag, hemskt nog, gjort just detta, skjutit ner hela bunten. Sa satans jobbiga turister, gaaah!


Och ett potpurri ifran Cancún, da ni inte fick se sa mycket darifran, vi borjar med en bild pa hotellet.


Eftermiddagshang pa playan.


Vara kara vanner Chuck och Kerri (yes, stavas Kerri, inte Carrie)


Absolut basta "vem-fan-ar-du"-bilden! For ni ser val tjommen i bakgrunden? Kanner ni honom? Nopp, inte vi heller! Peeeace!


Den maktiga SuperBowl-finalen pa Hard Rock Café med amerikanerna och sjuhelsikes massa god mat, som sig bor! Har ser ni aven gay-paret, Mike och Hoagy, riktigt skont, skojfriskt par!


Dessa grabbar visste hur man svangde sina lurviga, sanna mina ord!




My name if Forrest. Forrest Gump. Nog for att jag har enorma fotter i vanliga fall, men mark val att detta ICKE ar mina naturliga fotter, dock mina tva naturliga armar (obs! Plotsligt i Vinslov-assosiation)

Havanna


Den langsta/hogsta spiraltrappan genom tiderna, som ledde upp till...


...vart rum i Havanna, och med detta kom arhundradets storsta takterass, det tackade vi for.


Veteranbilarnas land!




Sahar sakert och enkelt stottar man upp balkonger i Havanna. Fiffigt! Som Lucilo, var "hyresvard" i Viñales sa nar han slitit hela eftermiddagen med att trackla ihop de gamla vattenledningarna darhemma: "Man maste vara forbannat uppfinningsrik nar man bor pa Kuba!". Indeed!


Havanna by night!


Den absolut basta, trevligaste, och framforallt galnaste, "hyresvarden" man kan tanka sig. Oscar, all karlek to you amigo, dig glommer vi da aldrig!


Efter Havanna drog vi vidare mot bergabyn Viñales.


Kuba ar veteranbilarnas land. Och sidovagns-land!


Inga maskiner kan gora detta jobb battre an grabbarna sjalva, med sina bara hander! Har skordar dom svarta bonor, vilket ar huvudingrediensen i de flesta matratter pa Kuba, tillsammans med riset. Ris odlar dom forovrigt ocksa pa Kuba, men detta klippte vi dock inga bilder pa. Mvh / Rishatar´n


Som sagt, inga maskiner! Dessa tva tjommar kom dragandes pa ett lass "jordbruksverktyg". En stund efter kom bonden, ty dom hittade hem sjalva. Ingen domderande bonde behovdes dar inte. Smart!



























En kand konstnar fran Kuba, sa kand att vi inte ens minns namnet pa´n, hade gjort denna bergmalning, inspirerad av Diego Rivera. Viñales storsta turistattraktion!



I dessa hus torkas tobaken innan det ar dags att rulla cigarrer av hela altet. Bladen ifran forsta skorden anvands till "skalet" pa cigarren, medans de blad man plockar cirka 6 veckor senare, i andra skorden, anvands till "innanmatet".


Strand utanfor Viñales, himmelskt, men som ni kan se valdigt snav och smal, men inte mindre vacker for det!




"Gatan" vi bodde pa.


Huset vi bodde i.


Den underbara familjen vi bodde hos, med pappa Lucilo och mamma Nirma i spetsen, och deras bagge barn och lilla farmor.


Efter Viñales bussade vi vidare mot den nagot storre, och ocksa turisttatare staden Trinidad. Har ser ni en hyffsat kass bild forestallande utsikten ifran var takterass.


99% av taxibilarna pa Kuba bestar av, just det, veteranbilar. Forvanade?


Brunbrand pa Playa Ancon i Trinidad.


Hemma hos paret vi bodde hos, Jesús och Inelda. Har ser vi Jesús pappa, aven kallad Saffles valnad, eller atminstone forjavla likt!

Nu var tanken ifran varan sida att bomba er med bilder ifran vara 2 sjuka veckor pa Kuba, men ni som kanner mig vet mycket val att jag ibland, eller snarare alltid, har huvudet under armen vilket resulterade i att jag givetvis glomde minnerkortet i bungalown vi bor i har i Tulùm, Mexiko. Kan handa detta resulterar i en skvatt besvikelse fran eran sida da bloggen legat nere, but hey, don´t blame oss! Kuba har, som sagt, en internetuppkoppling, eller internettillganglighet, som ar likamed noll! Vi gor som sahar, vi slanger upp dom fa bilderna vi har ifran Castro-land, sa aterkommer vi med fler vid ett annat tillfalle. - - - Okej. Laget ar foljande: Det fungerar ej att ladda upp bilder har! Frustrationen ar pa topp, muy bien. Losningen blir att vi far forsoka hitta ett annat internetcafé, vilket sakerligen inte blir nagot problem, och ladda upp bilderna dar ifran. Icke idag dock, men aterkom mañana mi amigos ý amigas sa ska vi gora varat basta for att ge er lite ogongodis att smaska pa i de lyckliga svenska folkhemmen. For ni ar val hutlost glada nu nar kronprinsessan och Ockelbo-prinsen fatt ett litet flickebarn? Sjalv ska jag inte hymla med att jag kanner gladje for dom, till skillnad ifran David som helst av allt vill gora bokbal av samtliga svenska nyhetsblaskor och tidsskrifter. Nej, betalar man skatt for att dom ska leva ett liv i lyx och glam ska man fanimej fa ta del av ALLT i varenda kvallstidning, sa kom igen Aftonbladet, mittuppslag med bild pa lill-Vickan tack! I dagens dato sitter vi, som sagt, pa ett internetcafè i staden Tulùm i Mexico. Turistigt? Ja, men inte sa det forslar! Gruvar mig over att vi inte kan gora er ackligt avundsjuka med bilder ifran varat paradisboende, men forestall er en kritvit strand, ett tiotal tropiska bungalows utkastade over stranden, palmer och kokosnotter till hoger och vanster, beachbar med generos happy hour runt husknuten, vakna och somna till havets brus. Dagens planer gar ut pa att inforskaffa diverse fornodenheter, sasom handdukar, duschtval, vatten, ja, det som vi som hemma tar forgivet att ha pa lager i ett skap eller rinnande ur kranen. Efter shoppingrundan intar vi rygglage pa playan med en San Fransisco i handen. Jajamen, San Fransisco, drinken jag suktat efter hela resan (som jag ar osaker pa om jag nagonsin druckit dock) men icke funnit nagonstans! Jo, den forekom pa samtliga drinklistor pa Kuba, men kunde man bestalla den? "No, no San Fransisco! But Mojito and Cuba Libre.". Tack for den U.S.A., ta bort ert forbannade embargo sa Kubanerna kan fa lite variation i tillvaron! Hur som haver, ikvall ska vi ut och ata, LYCKA! Mat som smakar annat an kass ketchup, bananchips och torrt. Och till mitt stora fortret i Kuba, ris till allt, precis tamejfan allt! MVH / Ris-hatar´n! Nej, nu far vi sluta kasta dynga pa landet vi har i backspegeln. Nu borjar det dessutom spritta i Davids gamla füssball-skanker, dags att ga vidare. Ta hand om varandra och dra en Mexikana med stark sas pa "Dallas" for mig pappa Gino! Ciao!

Allt om Havanna kommer senare, nu: Viñales. Nu har vi lagt till i Viñales hamn, eller ja, de har ingen hamn i Viñales men ett trevligt hus som ags av Lucillo och Nirma. Har har vi huserat sedan i lordags kvall da vi lamnade det hektiska Havanna bakom oss och via buss hamnade i denna lantliga idyll pa Kubas nordvastra del. Efter en smidig bussresa valkomnades vi med hemlagad fisk och en mojito med hemodlad mynta. Det var precis vad vara magar behovde efter att ha tagit del av Havannas skrala utbud av mat. Igar var tyvarr inte vadergudarna med oss sa det blev en lat sondag med tidigt sanggaende efter att vi redan oppnat var medhavda Gott&Blandat-pase. Onodigt, tyckte Matilda. Valfortjant tyckte jag. Utvilade och med en trevlig guide gav vi oss ut for att kolla in Vìñales bergiga natur. Da guiden Emma aven var biolog sa fick vi oss en larorik promenad. Dar vi fick lara oss allt om Kubas djur- och vaxtliv, tobaksodling, kaffeodling och cigarr-rokande lantbrukare. Viñales och dess omkringliggande natur ar valdigt vackert och folket ar trevliga och glada. Efter en god lunch satte vi oss och beklagade oss over hur alla vasterlandska turister ser ut nar de aker utomlands. Vildmarkskladda som att de ska bestiga Mount Everest och med overlevnadskit som skulle gjort Ola Skinnarmo avundsjuk. Allt detta for att promenera nagra kilometer pa en stig och kopa en tavla fran nagra kubaner. Varfor!!? Snart blir det hummermiddag i vart casa och i overmorgon far vi till kuststaden Trinidad. Da Kuba fortfarande har modemuppkoppling sa far vi avrunda nu innan det blir for dyrt for familjen. Tack och hej, hoppas ni har det gott i kylan!

Nu ar vi inne pa var sista dag i Cancun, vilket i arlighetens namn kanns otroligt skont! Inte for att Cancun pa nagot satt gjort oss besvikna, nej nej, vi visste att vi skulle komma att semestra i ett inferno av turism och en stad byggd for amerikaner. Har finns allt en amerikan onskar, det vill saga allt de bjuds darhemma. Starbucks, check! Walmart, check! Bubba Gump Shrimps, check! Hooters, check! Ja, ni hajar. Det har varit en fortrafflig vecka har, da allt vi ville var att jasa vid poolen och, likt amerikanerna, bli uppassade. Nu har vi fatt tillrackligt och vi kanner oss nodja nar vi imorgon flyger vidare mot nasta anhalt, Cuba. Kan handa ni ar nyfikna pa vad vi hittat pa har? Vad ska vi svara da? I arlighetens namn, nada! Hangt en hel del med vara nyfunna vanner Chuck och Kerry. Kollat Superbowl pa Hard Rock Cafe med dessa och ett annat amerikanskt par. Michael och Hoogi (osakra pa namnet dar, Hoogan, Hoogi?), gay och superskona! Solen har tar! Mycket! Detta var nagot Matilda inte alls var overtygad om de forsta dagarna och smorjade darav in sig med super-tan-oil igar. Stort misstag! Istallet for en solkysst hy har jag nu antagit fargen av en kokt krafta. Till och med oronen fick sitt och ar nu smartsamt knallroda och svullna! Det som inte dodar det hardar! Infor sista kvallen i Cancun har vi planerat en afton med de tva amerikanska paren, "farval-middag". Vi hallar tummarna att vi far valja stalle, vi overlever inte annu en kvall pa amerikanernas paradis, Margaritaville! Hoppas Cuba leverar mer, vilket det garanterat kommer, sa vi kan skriva mer matnyttigt och intressant i bloggen framover! Ta hand om er tills dess! (Skitdatorer pa Internetcafet som inte tillater bilder. Sorry!)