Klockan elva på måndagsmorgonen trampade vi iväg genom ett fabulöst vackert vingårdslandskap på vara cyklar, för nu vare bannimej dags för vinprovning i ett utav världens kändaste vindistrikt, Mendoza.


Först ut var Argentinas största vinproducent och exportör, som ni säkert känner till, Trapiche.


Med gamla anor och välbärgade, och många, finansiärer var Trapiches ägor både mysiga och spännande att trampa runt på.


Här fanns, likså på de flesta andra vingårdar, en hel dröse olivträd. Frukten av dessa använde de dock inte själva, utan dessa såldes (låt mig gissa, för stora slantar).


Oliver, INTE goda i dess naturliga skick, men fina att titta på.


Eftersom Trapiche är en helt biodynamisk odling använde man bland annat de två egna lamornas avföring som gödsel. En annan, som är ifrån landet, tycker detta är strålande!


När vi spatserat runt en vända på ägorna var det dags att fortsätta på insidan, häng med...


Här ser ni de första vinpressar-maskinerna på bygget, importerade ifrån Europa. Trapiche var bland dom första att använda just maskiner till pressning, men än idag tillverkas deras finaste vin på gammalt hederligt vis, helt för hand, allt ifrån plockning till pressning till, ja, allt!


Denna maskin delade druvan ifrån kvisten, redan på den tiden lät dom maskinerna göra jobbet.


De gamla keramiktankarna där vinet, än idag, förvaras under, vad jag förstod, jäsningprocessen.


Det gamla rosenträdsgolvet som, på den gamla goda tiden, även vad belagt med aningens sand. Detta gjorde att vintunnorna, på grund av trä-plattornas vinkel, både var lättare att rulla, samtidigt som tunnorna skyddades av sanden. Smart!


Sen började vi närma oss pudelns kärna... Här ser ni vinet som förvaras i ektunnor ifrån staterna och Frankrike. Dessa används i 4 år, till de finare vinerna, för att sedan övergå att användas till dom billigare vinare, för Gud vet hur lång tid...


Vi entrade den murriga vinprovnings-salongen som pryddes av en enorm tavla som jag då rakt inte tackat nej till att ta med mig hem!


Den belevade herr Claesson bläddrade i en bok om Trapiches historia.


Däruti kunde man hitta många kloka ord!


Sen var äntligen tiden kommen för att ge smaklökarna en match. Tre viner, varav ett vitt, stod på menyn, och vi båda krönte Malbecen som vinnare, fast att det vita var en riktig pärla det med!


Första vingården avklarad, upp på cyklarna och iväg igen! Vädergudarna och turen var för en gångs skull på våran sida och den underbara solen gav oss följe på var väg, tack för det!


Vi fick korn på en skylt som tycktes utlova något alldeles för bra för att ignoneras. Vi följde den snirkliga vägen som ledde oss fram till...


...Beer Garden! Ni förstår att ibland måste man faktiskt blanda upp druvjuicen med lite nyttiga fibrer såsom malt och humle. Dessutom var det dags för lunch, varpå vi slog oss ner i solen och blev serverade av en mycket käcker "hen". Avskyr detta nytillkomna ord, man får la för shöven stå för vad man är, hona eller hane, men i detta fallet passade ordet alldeles ypperligt, då det klart uppenbart var en hane i hon-kläder.


Vi blev INTE speciellt överförtjusta när farbror Blå tvingade oss att sätta på hjälmarna, jag menar, sådana lekis-fasoner är vi på tok för coola för, eller..?


Nästa vingård ut för provning var Tempus Alba.


En vingård i betydligt mindre format än den första vi besökte, och även betydligt mordenare.


Här var det inte tal om några keramiktankar inte, nej nej, dessa var gjorda i... Ja, ouppmärksam som jag är så får jag helt enkelt gissa, och min gissning är metall av något slag.


Med en vy som skänkt från ovan...


...åt alla dess håll...


...var det dags att hugga in på vinerna! Sex stycken sammanlagt, varav ett rosé och ett vitt. I denna tävlingen blev det dött lopp, då det var för mycket gott att surpla i sig.


Sen var det dags att ge sig ut på vägarna igen, denna gång med hjälmarna på huvudet istället för i cykelkorgen, ty vi ville ju inte få en reprimand igen.


Tredje och sista stoppet blev den nya vingården Mevi.


Nytt, fräscht och modernt...


...och med en utsikt som hette duga i eftermiddagssolen! Dessvärre ser ni inte de snötäckta bergen bakom trädtopparna, men denna utsikt var definitivt den finaste på hela dagen, totalt outstanding!


Här valde vi att gå pa dom lite tyngre, dyrare vinerna, som vi kan se i stjärnorna efter att ha råd att införskaffa en butelj utav därhemma. Detta hindrade oss dock inte ifrån att njuta till fullo, och vi kom fram till beslutet att börja samla på dyra, fina viner för ja, även fast det tar emot att erkänna så känner man skillnad, om än så liten. Fast att, det där med samlandet får nog skjutas på framtiden, när ekonomin godtar ett sådant lyxlir till leverne...


Är man på semester får man faktiskt lov att ha det oförskämt gött!


...men efter en hel dag på cykel och flertalet viner pumpandes i blodet var vi tröttna med oerhört belåtna när vi vände cyklarna för hemfärd.


Allt sammantaget kan vi enkelt konstatera att detta varit den mysigaste dagen på hela resan!