Nu har de tva vraken ifran tidigare inlagg bergats och ar ater ute och seglar, skont! Efter att ha levt pa nudlar, coca-cola och Davids fina omtanke ar jag ater pa benen. Och David har lyckats kurera sin forkylning, sa det ar med ny energi vi blickar framat mot att fortsatta vart aventyr imorgon, med anhalt Flores, Guatemala.

Kontakten med omvarlden har det varit si och sa med under var vistelse har pa den karibiska on Caye Caulker. Wifi:t pa hotellet ar otroligt skralt till just Skype, medans allt annat fungerar felfritt, skumt. Kanns lite surt att ha odslat 20 svenska riksdaler pa samtal hem dar allt man, om man hade den turen att samtalet ens gick fram, kunde urskilja var "hack, hack, hors inget, hack hack, halla?!". Att min mobil dessutom saknar tackning har minimerat mojligheten till kontakt annu mer. Sa nu vet ni alla att vi inte glomt er, vi har helt enkelt bara varit isolerade internetmassigt al'a Kuba-style.

Vi befinner oss, som sagt, fortfarande i Belize och pa den otroligt lilla on Caye Caulker. Den ar sannerligen minimal! Man kan ga fran ena sidan till den andra pa sakert mindre an en timma, pa langden, och om vi sedan snackar bredden pa landmassan sa ar det inte mer an (jag och distanser ar inte palitligt) 50 meter. Man kan i vart fall se havet bade till hoger och till vanster, nastan att man kanner en latt klaustrofobi komma krypande.
Hit kom vi efter en 45 minuter lang och jobbig bat-tur, men tro nu for allt smor i Smaland (det uttrycket tappade klangen totalt utan svenska bokstaver) inte att sjalva baten utgjorde det jobbiga, nej nej, utan det var medpassagerarna som gjorde resan till ett levande helvete! Nyfikna amish-familjer som ropade till varandra over allas huvuden, hangde over en for att se ut, sprang runt och helt enkelt levde djavel! Att som vanligt civiliserat folk sitta ner pa sin tilldelade plats, tala till varandra i normal samtalston och framforallt lata medpassagerarna ha ratt till sin sittplats utan att hanga och klanga over dom ar definitivt inget dom lar ut i sina skolor. Lag pa vett och etiketts-utbildning for amishfolk, OMGAENDE TACK! Fast det ar inte slut pa elandet dar for dessvarre ar det inte enbart amish som har problem med att uppfora sig. En inhemsk kvinna som satt vid sidan om mig satt med sina ofrascha fotter uppe pa mitt sate och utnyttjade detta till halften. Jag ar numera rov-halt efter att ha spenderat hela bat-resan sittandes pa halva bakdelen, skevt och javligt. Slut-klagat!
Val framme kunde vi konstatera att on inte bara var mysigt liten utan ocksa valdigt vacker! Samtliga vagar pa on ar belagda med strand-sand, ingen asfalt sa langt ogat kan se. Har finns inte heller nagra bilar, utan enbart cyklar och golfbilar, och en och annan traktor. Gatorna ar kantade med tra-hus i olika utforanden och form i regnbagens alla farger, och overallt ser man skyltar med "Go slow" da Caye Caulkarna har en, nastan overdriven, loj livsstil. Ingenting kan stressa dom, allting gar i super-slow tempo, vilket ibland kan reta gallfeber pa oss effektiva Svenssons, men det ar bara att gilla laget och forsoka leva efter deras filosofi. Till en borjan var vi valdigt forvirrade har pa on, da detta ar en gammal brittisk koloni vilket betyder att dom pratar engelska (las: jamaica-man-engelska), men efter att ha omformaterat vara spanska hjarnor var vi i hamn.

En Caye Caulker "gata".








Hotellet vi bor pa heter "China Town Hotel" och lever mycket riktigt upp till sitt namn. Asiater, asiater, overallt asiater, och om inte den ovriga befolkningen lyckats reta gallfeber pa en sa gor atminstone kineserna det, det kan man rakna med! Men det har dugit bra for oss, det ar ju i vart fall billigt och har en fin pool som vi utnyttjat zero ganger. Kanske att idag ar dagen vi bryter isen och tar ett dopp!
De forsta dagarna gick at till att vara sjuka och bedrovliga, men nar vi i torsdags hade tillfrisknat tuffade vi till oss och drog ut pa kajak-paddling. Att domma av mina ommade axlar dagen darpa kan jag latt konstatera vem som fick dra det tunga lasset, och mycket riktigt, jag paddlade sa svetten yrde medans David njot av utsikten till havs. Jamn arbetsfordelning? Skulle inte tro det, men sa ar ju inte David den fysiskt starkaste i denna duo heller, ack ja ack ja (flexar musklerna och kanner mig nojd). Kajakturen blev... intressant! Da ingen av oss kande oss sakra med vare sig varandra eller med kajutan blev det en skakig start som gick allt battre desto langre ut vi kom, tills det att en gigantisk rocka smog fram under kajaken och Matilda "Paniken" Prim fick for sig att rockan var ute efter att valta oss overbord och stinga oss till dods. Den paniken hade jag kunnat undvara for rockan var alla tiders hygglig och lat oss vara ifred, sa vi fick fortsatta njuta av utsikten. Paddlade fram och beskadade "The Split" ifran havet, som ar just vad det later som att vara: Ett cirkus 20 meter brett brott pa on som orsakats av en orkan som brot hela on pa mitten, coolt! Eventuellt inforskaffar vi cyklop idag och dyker ner i splitten, da det tydligen ska ligga kvar hus och annat skoj pa botten.



"The Split"


Betraktar solnedgangen ifran land vid "The Split".




Dagen som var igar, alltsa fredag, ga vi oss ut pa en heldags segling med "Raggamuffin-tours", vilket var helt och hallet underbart! I en glattig tra-bat hojde vi segel och gav oss ut pa det vidstrackta havet med reggae-musik och reggae-man-skeppare med dreadlocks sa langa att den ena snubben stoppade sina i byxlinningen. Smidigt! Anledningen till seglingen var att ta oss ut till tre olika snorklings-stallen, och vi som aldrig tidigare snorklat forut hade tanken i bakhuvudet att detta kunde komma att sluta precis hur som helst, men nar vi val kommit i vattnet gick det som en dans. En dans i himmelriket! Vi fick simma med hundratusentals olika fiskar, beskada lika manga koraller, men hojpunkterna var hajarna, rockorna, havsskoldpaddorna och sist men inte minst, delfinerna! Och mamma, jag klappade bade hajarna och rockarna, det du! Ja, denna dagen var en av dom basta pa valdigt, valdigt lange, en upplevelse jag aldrig nagonsin kommer glomma!

Ni ser val att detta ar hajar?!




Vi bju'r pa denna!


Och sist men inte minst, har ser ni bildbeviset pa boa-sparet ifran Tulum. Den ar tamejfan enorm, saga vad man vill om den saken!