Vemod och lättnad i flip-flopens förlovade land.
För hur mycket man än vill stanna kvar i fantastiska Brasilien och fortsätta upptäcka världen ska det bli gött att komma hem. Hem till lugnet i Ringestena, hem till familjen, hem till vännerna, oh fy fasen vad man saknar er allesammans! Det vet ni ju givetvis om, men det kan inte sägas nog. Och Eva-Marie, David saknar sin mamma jättemycket, även fast det som vuxen karl tar emot att erkänna, och pappa Anders och brorsan och syrran ocksa. Och för att inte tala om hur mycket han längtar efter grabbarna, oj oj oj! Jag kan skvallra om presenter som kommer fa er att vara skinnfladda i händerna efter alla applader som kommer skandera...
En annan längtar hjärtskärande mycket till att fa krama om allihopa, att fa retas med brorsbarnen och skratta at deras kloka ord, att fa ligga pa mormors och morfars kökssoffa och lyssna pa mormors gagg och morfars "Va siger du käring?" med en snus under läppen, och kanske ta ett dopp i bästa sjön i hela världen - mormors och morfars alldeles egna sjö, äta mig till matkoma av mammas goda husmanskost, frossa i svenskt godis, ha mysaftnar och festkvällar med bästa pumorna man kan tänka sig, och ja, listan kan göras hur lang som helst! Och tur är väl det, ty det är just alla dessa sköna saker, som i vanliga fall är sketen vardag, som gör att man med glädje kryssar för dag efter dag i agendan och undan för undan gar mot hemfärd. Och det ska vi idag fira med hemmagjorder potatisgratäng, ty utelivet här i Brasilien gräver djuuupa avgrundr te´ hal i fickorna, det är en sak som är jävligt säker!
Vädret har äntligen gatt med pa att bjuda pa andra bullar än de vi serverats dom senaste veckorna. Nog för att termometern visade glad gubbe även i Florianopolis och São Sebastião, men kan vi nu glädjas at kort-byxat och kort-ärmat dygnet runt!
Glada i hagen traskade vi denna morgon iväg till stranden i gassande sol och, rutinerade och fast beslutna om att inte göra om Mexiko-misstaget, rejält insmorda med solskyddsfaktor HÖG. Detta hade likväl kunnat kvitta. Efter promenaden pa 20 minuter (lyxigt med en strand runt husknuten, men varför välja den när man kan välja den längst bort, för gräset är alltid grönare pa andra sidan. Väl..?) och efter att med millimeterprecision placerat ut vara badlakan i sanden valde solen att vinka good-bye och sälla sig till platsen bakom molnen. Vad tror ni, var det varan gamla vanliga "tur" som satte in tro? Hur som haver, värmen valde att stanna vid "perfekt", men vem vill pressa pa playan utan att bygga en skrytig bränna under tiden? Nja, tva timmars playa-tid, sen fick det vara nog och vi traskade lika bleka, och lika glada, tillbaka till vart boende mitt i den lilla staden Paraty.
Nagot mer att tillägga har jag inte för tillfället och da magen knorrar sa förfärligt avslutar jag med ett bildregn och ber att fa aterkomma inom en snar framtid, och tills dess har vi förhoppningsvis 1. Fatt en flashig bränna och 2. Hittat pa nagot intressant sa ni slipper läsa tjafs och tjofs, inlägg efter inlägg. Ta hand om er, och matte djävulen ta er om ni inte lockar fram sommar och sol tills vi kommer hem! Adjöken adjö!
Pa stammishaket i São Sebastião, tio guldstjärnor av tio möjliga! Davida-Sven frossar i buffémat framför, ja, gissa?
EM gevetvis! Fast just denna match hade man ju önskat kunde gatt till historien som ogjord, omgjord eller välgjord. Skit samma, nya tag pa fredag, HEJA SVERIGE!
Den São Sebastiãnska stranden, som vi dessvärre inte fick tillfälle att njuta av sa värst mycket...
...men strandpromenaden gick an den ocksa!
Kockarna stilar till det i köket som visade sig vara det överlägset sämsta under hela resan! Jag kan än idag inte första hur vi kunde svänga ihop kyckling i ugn med ris och sallad när det enda som fanns att finna i kniv-väg var en matkniv, största skalen var en mattallrik och grytorna var av storlek XXXL, men skam den som ger sig!
Pa med den gamle fjällräven för näst-näst sista gangen denna resa. DET känns fanimej lättande!
Efter en 3 timmar kort och behaglig bussfärd anlände vi till kolonialstaden Paraty. Den vackraste av alla de tusentals kolinialstäder vi sett under denna resa, utan tvekan! (Lägg märke till min tuffa hipster-posé, som jag var totalt omedveten om, JAG SVÄR!)
En liten promenad ner till hamnen och alla de färgsprakande batarna. Vajjert!
Kollar in stranden. Helt klart godkänd!
Här skulle man la kunnat bosätta sig ja, utan problem!
En gla´ kille som snyggat sig te´ för att göra sta´n!
Nu var det så längesen jag skrev så det är ta mig fasen pinsamt! Men nu kände jag att saknaden blev allt för stor till er båda och jag måste bara skriva av mig att ni är så fruktansvärt fina och duktiga båda två! Mellanbarnet var extra fin tyckte jag ju på sista bilden när han hade gjort sig te.
Det ser underbart ut i Brasilien, får bara hoppas att la sol kikar fram under era Beach dagar i Rio! Ååååh tänk om att ca 2 veckor sitter vi i kvällssolen i på altanen mot VÄGEN ( eller hur var det sagt Gino?) och dricker taxfree alkohol och grillar och har det jäkligt gött! Saknar dig du underbara kvenna<3
Halla kara globertrotters!! Nu ska jag ge igen for nastan fem manaders DYSLEXI!!!!!(dvs. lassvarigheter). Har har man suttit dag ut och dag in och tragglat dessa a,a och o. Jag kan namna att jag blivit en riktig fena pa att tyda era inlagg trots avsaknad av prickar over vissa vokaler. Ja mina kara ungdomar, nu sjunger ni pa sista refrangen. Vissa (ingen namnd och ingen glomd) tycker det ar skont att ni antligen kommer hem och andra onskar kanske nagor annat, ve och forbannelse for dom sistnamnda. Nä, nu orkar jag inte tänka avsaknad av prickar längre. Åtminstone är vi väldigt väldigt många som längtar efter att få hem er igen, hela och välbehållna gud bevars. När vi vinkade av er på Landvetter för snart fem månader sen trodde jag att det skulle bli den längsta våren i manna-minne men kors va jag hade fel. Den har gått snabbare än en Duracell-kanin. Känns som det va igår som armen min vinka farväl åt er båda. Tänk vad ni har varit med om och fått uppleva under denna tid. Här hemma har "tiden stått still" dvs. det är precis som vanligt, jobba-äta-sova och kanske svinga en bärs till helgen ha-ha-ha. Nä då, så illa är det inte men jag kan säga er att nån GPS för att hitta hem igen det behövs inte. Både Svenljunga /Borås ligger kvar på samma plats som när ni åkte och båda "ställena" är precis lika "glammiga" som ni minns dom, dvs. här händer absolut ingenting. Tja, inte mycket iaf. och absolut inte mer än att man hinner berätta det på vägen hem från Landvetter. Nä ni gjorde helt rätt som lämnade "hålorna som gud glömde" och gav er iväg ett tag för att vidga era vyer och se något annat. Men som sagt, nu ska det bli skönt att ni kommer hem igen - och har ni nu beställt sommar och fint väder vid ankomsten så, visst det ordnar morsan- lita på det. ( hrrmmfff. måtte vädergudarna va på min sida annars.......) Till sist, ha det bra och må så gott så hörs vi. Kram!!!
Hej på er igen! Jag skäms för att jag /vi inte skrivit någonting sen vi kom hem från Santorini.Åhhhhhhhhhhhh yes,sitter just nu med ena ögat på tv:n o det andra på datorn och Sverige gjorde just 2-1 så underbart!!!!!
Första halvlek missade jag eftersom jag jobbat i kväll men nu håller vi alla tummar vi har för att det ska gå vägen. Det ska bli kul att få ser er på hemmaplan snart igen. Jag hoppas att solen kommer att skina på era kroppar också innan ni lämnar Brasilien för det är ju så skönt att få lite färg. Här hemma är det så fint och grönt men fortfarande lite för svalt och efter denna min sista arbetshelg hoppas jag att värmen kommer. I veckan blev det stekt makrill och det kan väl ändå vara något att se fram emot när ni kommer hem. För att inte tala om svenska jordgubbar som vi har ätit flera ggr denna vecka.Det finns bra saker här hemma oxå! Vilken match som går på tv- farsans nerver sitter snart utanpå, tur att ungdomarna inte är här idag o ser matchen för då hade la taket ramlat ner.
Hoppas att ni har möjlighet att se matchen där ni är. Ha det så bra de sista veckorna och njut ordentligt. Kram från herrskapet Claesson genom E-M
