Skulle kanske tagit med en karta utifall att, men det blir ju sa mycket mer äventyrligt att irra omkring i blindo, det är ju oftast da man hittar guldkornen. Fast att detta internetcafét vet jag dock inte om jag vill klassa som ett guldkorn direkt, snarare tvärtom. Trots internetkapacitet likt ett gammelt modem och en tjock-skärm som för längesen sjungit pa sista refrängen ska jag göra ett försök att bju´pa bade text och en och annan bild. Och det far a anda sidan ta all ti´ i världa ty jag har en hel dag i ensamhet att sla ihjäl. Ensamhet, tänker la ni da? Det är väl för allt i världen inget allvarligt som hänt mellanbarnet Claesson? Ack nej, ängsliga är det sista ni behöver vara! Ni förstar att det är sa enkelt att David, som ni säkert begripit vid det här laget, är karl, alltsa byggd av det klenare virket, och ligger därför i sjuksängen pa hostelet med höjdsjuka. Jag, liksom säkert manga av er, trodde inte att höjdsjuka var nagot som faktiskt existerade, men jojomenna serrni! Den stackars kraken ligger nerbäddad med febersymptom, halsont, snuva, huvudvärk och diverse liknande krämpor. En annan däremot har endast drabbats av lite andfaddhet och skallebank, peppar peppar ta i trä´, men detta var inget som inte en kopp koka-té kunde rada bot pa! Koka-té ja, som i kokain, ungefär. I Sydamerika använder man sig främst av koka-bladen som en slags universal-medicin, och en utav dess läkande effekter är just att förtära den som té och da bli av med, bland annat, höjdsjuke-symptom. Man placerar helt resolut ett halv näve lagerblads-liknande, torkade koka-blad i en kopp och häller pa hett vatten och, med fördel, en gnutta socker för att sedan avnjuta och lata sig överskjöljas av dess helande effekt. Observera att koka-blad inte pa nagot vis är en drog, utan snarare nagot i stil med rosenrot eller ringblomma.

Som sagt, idag är min andra hälft sängliggandes, sa da far man klara sig själv bäst fan man vill, men det blir nog inga större problem! Planerna lutar at att försöka fa iväg detta inlägg ut i etern, eller säger man kanske ut pa nätet när det gäller det världsomspännande internet? Hur som haver, detta blir prio ett, följt av en kaffe pa nagot gemytligt café. Tur att man är sa herrans haj pa spanska sa man reder sig ensammen, höhöhö.
Dagen som var igar, däremot, var vi bägge pigga och glada och uppe pa benen. App app app, lat mig ta tillbaka det där! Visst, glada i all ära, men däremot inte speciellt pigga, da nattbussen ifran Arequipa var den värsta vi hittills upplevt med respektlösa, gapande peruaner mitt i natten, en busschaufför som körde som en bla-dare och verkade inte alls ha i atanke att det var livs levande folk han körde runt pa. Nog för att vi alla, pa grund av omständigheterna, säkerligen sag ut som en bunt döingar, men va shöven. Nej nej, gasen i botten, trots gupp och extrema kurvor. Och pa tal om extrema kurvor förresten, det är inget som överhuvudtaget sätter P för en omkörning i dessa länder! Som vi säkert sagt tidigare, men det tals att sägas om och om igen, trafiken här gör en minst sagt mörkrädd! Och ännu ett "pa tal om", i detta fall fordonen i denna trafiken ifran helvetet! Ni förstar att i Peru har vi häpnats över att säkert 90% av alla lastbilar och bussar är utav tillverkaren Scania och Volvo. Det är ju inte annat än att man sätter näsan i vädret en aning av stolthet! Jag vagar nog till och med säga att vi enbart färdats med Scania-bussar under vara resor här i Peru. Vi har dock inte lyckats skymta en endaste Saab pa vägarna, vilket givetvis är helt jäkla obegripligt! Däremot har vi tyvärr fatt bevittna en och annan Volvo i trafiken, men det är ju inget man behöver tala högt om, sadan skit som det är, inte sant?
Hm, vart var jag nu? Jo, dagen som var igar var vi ute och gjorde Cuzco. Att "göra Cuzco" är varken speciellt svart eller spännande, da denna lilla stad/by uppe i bergen är lugnet itself! Vi fördrev tiden med att strosa runt och atnjuta Cuzcos vackra arkitektur, med inlevelse bevittna matchen Barcelona-Chelsea pa en holländsk pub som hette "Norton Rat Tavern", vilket jag fann nagot roande. Jag menar, kan man verkligen inte komma pa nagot bättre än att döpa sin pub till "Rattan Nortons Taverna"? Och apropa taverna, vad fanken är det egentligen? Ty en pub med en enklare krogmeny är väl ända inte klassat som en taverna? Eller är det rattan som gör´t? Rattan Norton satt dessutom, pa loggan, uppflugen pa en tung MC. Heavy!
Vad mer da? Jo, resten av dagen jagade vi biljetter till Machu Picchu, da vi har gett oss fanken pa att ta oss upp dit utan guide och turist-turer, vilket vi vid detta laget är sa gruvligt trötta pa! Detta visade sig dock inte vara den enklaste uppgiften, men efter manga om och men lyckades vi boka tagbiljett och inträdesbiljett och imorgon tar vi taget till den lilla byn Aguas Calientes vid foten utav Machu Picchu för att i övermorgon infinna oss pa detta underverk kl.05:00 pa morgonen. Sa är bestämt! Nagot som däremot gjort oss bade besvikna och ledsna är att vara förhoppningar att fa vandra Inka-leden grusats. När priset för 2 dagar och en natt sovandes i tält gick pa, och hall i hatten nu mitt herrskap, över 4000 svenska riksdaler insag vi att detta haller inte varan resekassa för! Att man sedan var tvungen att själva sta för sovsäck, liggunderlag och liknande gjorde att allt bara kändes krangligt! Vi försöker dock se det som att vi har sparat ett guldkorn till framtiden, nu har vi en anledning att atervända. Med fetare resekassa.
Det sista vi förgyllde var dag med igar var att njuta av att en dans-festival belägrat Cuzco. Traditionella dansare till höger och vänster och, vad jag vill kalla, med risk för att lata rasistisk, medryckande indian-musik! Ah, det var sa trevligt ma ni tro! Slänger upp lite bilder ifran detta spektakel.

Nagot som vi inte drabbats av tidigare, atminstone inte jag, men som de senaste dagarna slagit ner lite som en bomb är den ruskiga hemlängtan! Mahända det beror pa att vi varit ute för endel krangel och missbelatenhet pa sistone, och kan även hända att den köldbitna utetemperaturen gör sitt till, men det finns stunder när man inte önskar nagot hellre än att man var hemma i Svenljunga, liggandes pa mormors och morfars köks-soffa och lyssnade pa mormors gagg med en prilla under läppen. Eller fick skratta se hejdlöst sa tararna sprutar med fröken Widar uppkrupna i soffan med en stor binge lösgodis framför nosen. Eller nedsjunken i soffan tittandes pa "Polisen i Strömstad" samtidigt som pappa Gino citerar alla repliker en brakdels sekund innan de sägs i filmen och fa känna oset ifran mammas bästaste, godaste porter-stek. Eller fa krama om brorsbarnen Rebecca och Kevin och förundras över deras kvicka och knivskarpa gliringar. Ah, det är inte annat än att det nästan, men bara nästan, vattnas i ögonvran, men som tur är finns detta fantastiska Skype som far halla lagan vid liv tills vi ater star pa svensk mark.

Nej, nu säger jag tack och adjö tills vi hörs igen! Pa aterseende!

Go´ och gla´ pa bussen mot Cuzco, helt ovetandes om att detta skulle bli den jobbigaste bussresan han hittills upplevt! Sköna säten dock, tack Scania för det!


Dom visade lite sköna musikvideor pa bussen, bland annat Dr. Alban och denna. Är det nagon som känner till vad detta kan vara för grupp som dom bandat ifran gamla SVT 2? För era korpgluggar har väl inte missat 2:an i högra hörnet? Ni ma tro att vi blidde lite lätt chockade vid denna anblick.


Morgonljuset ifran hostelet.


Sweden represented pa "Norton Rat Tavern"! Kan ni hitta Selma-tjugan, som förövrigt ska bytas mot Astrid Lindgren nu. Flipp eller flopp?


Tjo och tjim pa stora torget!




Tror vi glömt att nämna att ALLA i denna världsdel, atminstone ute pa obyggden, bär sina barn pa ryggen pa detta vis. Jag vet inte vad jag anser om saken, ser lite nonchalant ut, men barnen ser det sannerligen inte ut att ga nagon brist pa, snarare tvärt om.


Den nödvändiga pyjamasen bestaende av underställ, strumpor och mössa. Trots denna dress + tredubbla täcken fryser man nosen av sig. Tacka gudarna för att vi har isolering och element därhemma, tror det kommer dröja innan vi tinar upp helt efter denna vistelse.


En liten gränd jag strosade igenom imorse, nynnandes pa "Tiggarn fran Luossa" och kände mig allmänt nöjd!