Gissa vad vi gör just nu? Njuter i solen? Inväntar en troligtvis gudomlig middag med havsutsikt? Är nöjda över dagens grillning utav kropp? Nej, vet ni vad, vi SKÄMS! Och givetvis alla de övriga alternativen också, annat vore väl konstigt när vi nu befinner oss på Perus vackra sol-kust, men som sagt, vi skäms lite lätt över att bloggen har fått ligga på vänt. Detta på grund av att vi dels inte gjort speciellt mycket förutom det självklara sola, bada, äta, dricka, och då ni själva kan lägga ihop Peru + semester = dessa aktiviteter finns det inget intressant för oss att skriva, tyvärr. Att vi sen hookade upp med festliga människor och spenderade större tiden med dessa gjorde det än mer knivigt att få tid till bloggskrivande, ty det är inget man gör sådär bara på två röda!

Lägesrapport: Kl.7 rullade vi in i Huanchaco dags dato, i en buss så lyxig att den fått Donald Trump att tappa hakan! Ja, jag har i vart fall aldrig sett på maken till buss, men å andra sidan kanske det borde ligga långt ifrån att jämföra vårt resande med herr Trumps, den gamle hämte-hårs-miljardären. En buss vi förövrigt höll på att missa på grund av tuk-tuk-chaufförer som lever efter "Sydamerika-tid", dvs ALDRIG i tid! Trots att vi beställde en skjuts och vakt-Thomas, en kort och kompakt och förbaskat trevlig peruansk säkerhetsvakt, ringde otaliga gånger och stötte på var skjuts utom sikte, vilket till slut resulterade i att bussbolaget skickade en snubbe att hämta oss och DET kallar jag service. Övriga exempel på denna goda service var att man blev personligen välkomnad in på bussen till säten som fått den mest kräsnaste bakdel att applådera (försök att undvika att föreställa er hur ett arsle applåderar, detta gjorde jag och det, mina vänner, var en minst sagt obehaglig syn), filmvisning av bra och engelsktextade filmer, kudde och filt och serverad frukost på morgonen. Vi reste alltså med en nattbuss, vilket skulle kunna vara ett levande helvete, men det gick så smidigt och smärtfritt så tack Cruz del Sol för det!
Hur som haver, shortsen skaver, och vi befinner oss i ett delat rum, "dorm", än en gång, på ett alla tiders hostel i denna lilla surfar-by. Här är så mysigt och, för att försöka ta seden dit man kommer och slänga mig med coola surfar-uttryck, nice och soft och vi njuter till fullo, dock packar vi väskorna redan imorgon och hoppar på nästa nattbuss till Lima.

En enkel och kortfattad sammanfattning av Mancora är: fruktansvärt roligt, soligt och pooligt! Perfekt väder, om än för varmt enligt herr Claessons tycke och smak, vareviga dag och otaliga dopp i poolen. Östersunds-pajkarna (närmare bestämt Ås, för den nyfikne och geografiskt kunniga) Per, David och Tobbe, och Tyresö-bruttan Joanna, höjde stämningen till tusen och just därför blev våra förbokade två nätter utökade till hela sex stycken. Kommer aldrig lyckas radera dessa människor ur minnet hur mycket jag än ger mig fan på't, och tacka fanken för det ty denna veckan har nog varit den roligaste på hela resan! Inte trodde vi, med vår sjuka , ironiska under-bältet-humor, att vi skulle hitta någon att skratta med så tårarna rann, men jojomen! Mycket har gjorts, men det är inget vi varken vill eller bör prata högt om, ty berättar jag om tuk-tuk-race på en oupplyst grusväg en blöt afton sätter nog fler än min ängsliga mormor kaffet i vrångstrupen, så vi sätter punkt härmed.

Då det mest intressanta vi gjort idag är att lämna in samtliga plagg i resväskan på tvätt, sätter jag punkt med stort P och tar David i hand på jakten efter en dator så vi kan slänga upp bilder, då jag förstått att det är det ni suktar mest efter, fast att en del nog gottar er i de långa novellerna också. Och tackar och bockar och rosor till er som avlägger så värmande, fina kommentarer! Fortsätt med det ty det får oss att dra på smilbanden och må än mer gott! Applåd till er, after-sun-insmorning till oss, och på återseende inom en snar framtid mitt herrskap!