Okej, nu ska vi se har! Internetet pa Hostel Jhomana, som vi bor pa har i Quito, ar inte segt, nej, det ar namligen segare an segt. Trots detta ska jag forsoka skriva ner ett inte alltfor trakigt inlagg medans David sover. Ber om ursakt att det varit lite dott med bilder, men vi har den senaste tiden uppdaterat via iPhonen, sa...

Ja jisses amalia, dessa tangenter alltsa! Jag vill inte vara den som ar den och klagar det forsta jag gor, MEN jag vill hoja ett varningens finger for att felskrivningar och dylikt med storsta sannolikhet kommer forekomma. Vad det verkar har nagon spillt, exempelvis, Coca-Cola over hela tangent bordet. Trycker man ner en tangent trycker man saledes ner flera, och pa sa vis ofta fel tangent. Vojne vojne, nu ska jag forsoka strunta i i-lands-problemen, vi befinner oss trots allt inte i ett sadant land for tillfallet. So here we go mitt herrskap!

Lat oss ta vid dar vi slutade, pa ett ungefar. Vi befann oss da pa on Little Corn Island pa Nicaraguas kust och hade det riktigt gott! Solade, badade, at gott, drack gott, tog det helt enkelt piano. Blev en hel del lasning for att fordriva tiden, da det inte fanns sa hemskt mycket annat att gora det med, varpa jag bade borjade och avslutade en bok i ett sjuhelsikes nafs som jag varmt kan rekommendera! "Krakflickan" ar namnet, alltsa kraka som i den svarta fageln i Svearike. Det ar en enormt rafflande psykologisk thriller med riktigt perversa inslag, men det ar sadant som ar schmaskigt att lasa, det tycker alla, vare sig man vill erkanna't eller ej! Dessutom ar det en triologi som, oturligt for mig, slutar som en riktigt cliffhanger. Naval, jag rekommenderar den starkt, inget javla Camilla Lackberg-dravel (aven fast jag gillar hennes alster).
Ett annat satt vi fordrev tiden pa var att infinna oss pa grannstrandens bonfire-party. For er 50+ (jadrar vad ni kommer sura te nu!) som inte vet vad ett bonfire-party ar ska jag forklara detta nu: en fest man har pa stranden, runt en stor brasa. Enkelt! Just till detta bonfire-party hade "arrangorerna" utlovat 3 grundlaggande faktorer for ett bra partaj: good food, cheap alcohol and WACKY MUSIC! Cool, tankte vi och traskade dit. Dom levde upp till allt dom lovat, och lite till! Grillad sea-food (vad fanken heter det pa svenska? Havs-mat?) som var gudomlig, penga-pungs-vanliga priser i baren och, som sagt, WACKY MUSIC! Cool! Dar stotte vi aven pa 2 fryntliga hollandare vi traffat pa Big Corn Island + annu en alla tiders amerikan vid namn Andrew. Aftonen var otroligt lyckad, varpa VI inte var lika lyckade dagen darpa, hujedamej...
Dessvarre trottnade vi ganska fort pa paradis-on, for som sagt, utover dykning och fiske fanns det inte sa mycket att gora. Pa tal om fiske, berattade David i forra inlagget om sin efterlangtade fisketur? Om inte kan jag beratta att han, efter manga om och men, kom ivag pa det stora havet och oj vad han fick fiska! Dessvarre lyckades han inte dra upp nagon, men flertalet stora firrar nappade, enligt Davids egna utsago, men kroken var antagligen for vek. Synd och skam, men nu vart atminstone det avklarat, skont for David som langtat sa, skont for mig som slipper tjatet, win-win!

Efter Little Corn Island tog vi helvetes-baten till Big Corn Island och for raka vagen till flygplatsen i hopp om att kunna komma med ett flyg till Managua redan samma dag. Oorganiserade och otrevliga som dom ar fick vi vanta och vanta, langt om lange, tills vi gudskelov slutligen fick beskedet att vi kom med. Och vara vaskor ocksa! Val i Managua for vi till Hostel El Molinito, som knappast behover nagon mer forklaring an sunk. Tro't eller ej, men sunk kan vara bra min vanner. Atminston billigt! Managua, liksom Corn Island, hade det valdigt skralt med aktiviteter, sa vi spenderade var tid dar med att forsoka hitta en flygbiljett till Colombia. Det var inte kul, inte alls. Vi tankte att vi snabbt och latt skulle kunna nosa upp varsin biljett till Bogota redan dagen darpa, men nar vi besokte flygbolaget Taca, som enligt bokens alla regler (namner inga namn) skulle vara enda stallet som salde sadana fick vi svaret, som vi enkelt hade kunnat lasa oss till, att till Colombia kan man inte resa utan retur-biljett, da nekas man intrade i landet! Skit och pannkaka med, hur gor vi da? Jo, da fick vi informationen att vi kunde kopa en sakallad round-trip-ticket, men den kostade 1200 dollar, alltsa skjortan! Dessutom ville damen bakom Taca-disken inte salja oss dessa, da aven hon insag att det var alldeles for dyrt. Vi blev ombedda att uppsoka en rese-forsaljare, och innan vi hittade det, ja oj oj, men till slutkom vi fram till Viaje Munditur. Dar talades minimalt med engelska, men vi lyckades fa fram att vi ville ha ett flyg till Ecuador, som vi kom overens om, smidigast sa, dagen darpa. Tror ni inte att halva staden far stromavbrott mitt i bokningen? Jojomenna, var sedvanliga tur slog till. Efter en kopp kaffe kom strommen tillbaks, dock inte internetet, sa vi gick helt resolut och drog en Burger King-burgare under tiden. Tillbaka pa Viaje Munditur igen hade givetvis varan salj-brud gatt hem, men vi fick hjalp av en annan kvinna och inom ett par minuter var vi klara och satt i en taxi pavag darifran, nagot lemlastade efter en laaaang dag. Hem och packa och duscha och march i sang da planet skulle avga redan kl.07 dagen darpa, vilket betydde avfard ifran hostelet kl.04.

Introt till "Svenska hjartan" kickade igang i mobilen och det var dags att kliva upp mitt i natten. Ni som vart ute och rest forr vet att det ar fanimej inget kul alls, men vad gor man inte? Efter en lite tvivelaktig taxi-tur pa cirka 30 minuter med en chaffis som i tid och otid gaspade och suckade och var tvungen att stanna vid en mack for att halla iskallt vatten over sig for han var sa trott kom vi fram till flygplatsen. I god tid dessutom! Langst fram i kon till check-in-disken stod vi med vara biljetter i hand och vantade pa att Copa Airlines skulle oppna. 26 mars, da ska vi antligen fa komma ivag. Eller vanta lite nu, 26 mars? Det ar val den 27:e idag? Yes indeed, tjugosjunde det var, tjiiii fick vi! Ni forstar, damen pa Viaje Munditur hade sannolikt fatt hjarnslapp och bokat var biljett den 26 april, vilket vi upptackte minuter innan check-in! Enorm klump i magen, panik, vad gor vi nu?!?! Vi bestamde oss for att gora det enda vi kunde gora klockan halv fem pa morgonen, vanta pa att personalen skulle dyka upp och innerligt hoppas pa att dom kunde losa felet. Fy satiken vad vi kande oss dumma och skurkaktiga nar vi forklarade vart problem till damen pa Copa, men trevlig och enormt hjalpsam som hon var lyckades hon klamma in oss och andra vara biljetter sa vi lyckligtvis kom med! Vi har nog aldrig nagonsin kant en sadan lattnad, ett stenrose foll ifran vara trotta axlar.
Flygningarna gick smidigt, sen var det bara problemet med att lyckas komma in i Ecuador. Detta land har, liksom Colombia, stranga regler pa att man inte far intrade i landet utan retur-biljett. Lyckan log och vi kom in utan problem, troligtvis for att vi ar svenska, da kontrollen pa Sydamerikanerna verkade bra mycket striktare.

Quito, Ecuadors huvudstad, har sitter vi nu. Lite luddiga i huvudet da vi idag varit uppe pa over 4000 meters hojd vilket ar, lat oss saga, en hel del! Det ar dubbelt sa hogt som Sveriges hogsta berg Kebnekajse, vilket kanske inte sager sa jatte mycket, men kanslan daruppe var huvudvark, trotthet och mag-tjorv. En annan har skravlat med att jag minsann inte kommer kanna av nagon hojdsjuka, men efter blott nagra minuter daruppe slog det helt ovantat till och det var, trots kanningarna, en ganska haftig kansla. Linbanan upp var daremot inte lika haftig. Inte for att jag ar det minsta hojdradd, ty det ar jag icke, men da vinden ven utanfor den lilla korg man satt i och krangde hit och dit knot det sig lite i magen trots allt.
Igar, nar vi kom hit, stensomnade vi och vaknade vid sju. Sminka och fixa och ut pa sta'n for att ata en smarrig grillad biff med tillhorande ol. Olen har, vid namn Pilsener, ar dessvarre inte speciellt god, sa efter maten traskade vi vidare till ett gediget litet mexar-stalle och en annan avnjot en flarra rod-tjut, vi ar ju trots allt pa semester.

Idag tvingades vi dock ta ett avbrott i semester och ljuva tider for att besoka ett hospital. Bli inte orolig nu mormor, aven fast mamma sakert redan talat bredvid mun, inget allvarligt hade hant. Kvinnan med overlagset samsta immunforsvaret, Hanna Matilda Prim, (och ni ska INTE  for en sekund ga pa Davids valser om att jag ar hypokondrisk) hade inte for en sekund inbillat mig att jag skulle lyckas halla mig frisk under denna resan. En trevlig urinvags-infektion har jag givetvis lyckats dra pa mig, sa imorse var det taxi till ett stort sjukhus dar ingen talade engelska och dar var vi totalt lost, tills det att vi sprang in i den amerikanska lakaren James som hjalpte oss hela vagen och tittade till oss mellan sina patienter. En riktig angel var han, dagens ros till dig James! Och sa varst dyrt var det inte heller, 18 dollar for undersokningen och vantetiden var blott halfen av den pa Boras piss-kassa sakallade sjukhus. Efter att ha tagit diverse prover, bland annat vikt, det ar viktigt (haha, hajar ni? vikt, viktigt!) och mot alla odds lyckats forsta vart jag skulle forpassa mig fick jag komma in till min lakare, som turligt nog pratade engelska. Denna lilla doktor var sa herrans gullig, med ett utseende likt en gammal proffesor och pratglader och rar, och skrev utan snack ut antibiotika och nagon annan medikamen som skulle fa lilla kissblasan att lugna ner sig, sen vare tack och hej! Som tack for att min go'a David suttit och vantat pa mig hela dagen, trots sin enorma sjukhus-skrack, belonades han med en lunch pa stan's troligtvis basta sport-bar for att kolla Milan-Barcelona. Aven en gammal hagga som jag rycktes med och tyckte det var riktigt kul, och ett och annat "ja kom igen nu Zlatan!" och "Pujol, dra och klipp dig for fan!" kom ifran min mun.

Ikvall ska vi ut och ata, men ingen alkohol for min del, doktorns inradan. Detta ser jag fram emot, en patvingad vit vecka sitter faktiskt pa sin plats trots allt. Nagon sen kvall blir det dock inte tal om, da vi planerat att fara vidare till byn Baños (som betyder toalett pa spanska, hoppas det inte ar ett riktigt skit-stalle) redan imorgon. I ovrigt ar Quito en urban stad, men ocksa en blandning av fattiga och rika och det ar inte alls speciellt kul att se tok-hoga manniskor kranga maja pa gatan eller arma tjejer sta i gathornen sa fort morkret faller pa. Forsoker se allt fran den ljusa sidan, sa gott det gar, och vi kan meddela att vi har't jumla bra har!
Hur som haver, nu far jag snart besoka farbror doktorn igen for mus-arm om jag inte avrundar har. Som tack for att ni laser och kommenterar sa fint, ni anar inte hur glada vi blir att ni alla laser, fortsatt med det och kommentera mera, kommer nu en bildbomb att brisera, TACK OCH HEJ!

Stranden pa Big Corn Island, hyffsat go'!


Blekfisarna fran Hulta vs. Ringstone




Forsta nattens boende pa Little Corn, jesus alltsa! Det ser bra mycket storra ut pa bilden an i verkligheten, fonstret var ett stort hal i vaggen och man kunde knappt sta raklang. Att sangen sen lutade sa man lag ihopaklistrade i svetten och varmen hojde bara mysfaktorn. I detta boende fick vi for forsta gangen se en eld-fluga, faktiskt frackt!


Little Corn Island, 30-gradigt vatten, kunde vart samre.








Fungerar ej att rotera bilder, men har ser ni iallafall varan fina dusch. Obehandlade, bara gips-skivor, hej fuktskada! En och annan dod kackerlacka fann vi emellanat, tacka fanken for att dom var doda!


Tjofaderittan hambo, i stora, fina bungalown!


Bugalown till hoger, varan bungalow, var perfekt belagen for ett uppfriskande morgondopp i det stora bla!




Alla 50+-are, sahar ser ett bonfire-party ut!






Havs-mat!


David och den ena hollandska snubben.


Konstaterande: hollandska koreaner tal INTE brannvin, sa ar bestamt! (Lite spill pa linnet har la ingen djavul dott av att se?)


Herr Claesson slogs av den dumdristiga iden att prova en Bloody Mary for forsta gangen pa flygplatsen i Panama City. "Men nu nar isen har smallt (halften vatten, halften Mary) ar den faktiskt helt OK!". Du ar for go' du Davve!




4000 meters hojd och mer darte', behover vi forklara hur utsikten var?




Visste ni att sahar hogt kan inga trad vaxa? Men blommor kunde finnas, trots den isande vinden.