Sista dansen i Rio...

Trodde ni gardagens inlägg skulle komma att bli det sista i historien "David och Matilda gör Central- och Sydamerika"? Isafall kunde ni inte ha mer fel! Men da den 145:e dagens inlägg blev förvanansvärt langt tänker vi nu enbart bjussa pa lite gottigheter för öjjena era, och även lugna er med att väskorna är packade, allt gick ner, sa vi syns pa Landvetter pa torsdag hoppas jag?

 

 

Sista dagen i Rio de Janeiro, dags att beta av Cristo Redentor a.k.a. Jesus-statyn pa var lilla lista av världens sju underverk. Här poserar vi för kamerorna framför den nästan lika kända socker-toppen a.k.a. Pão de Açúcar. 

 
Inte ens halvvägs upp och utsikten var som tagen ur en tavla! Eller ur en "Fast and the Furious"-rulle. Men skam den som ger sig, allt eller inget, hela vägen upp till Jesus var bestämt!

 

Väl uppe vid frälsarens fötter var utsikten enorm, fattas inte annat.

 

Hej Jesus!

 

Spejar ut över Barra Lagoa.

 

Nagra gentila apor kom och morsade pa oss. Lika trevligt varje gang, i synnerhet när dom tuffat te´ sig med frisyr alá MC Hammer.

 

SISTA PACKNINGEN, tacka fan för det!

 

David Anders Claesson, som ni är vana att se honom. Blaögd och skäggig, men om han ler? Ja, det har aldrig nagon lyckats utröna...

 

...FÖRRENS NU! En eftermiddag i Paraty fick han för sig att nu sa är det slut pa gamla tider, nu sa är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rakas, nu ska hela rasket bort! Frillen kan ni dock tacka mig för, inte barberar´n som utförde ett tvivelaktigt jobb, vilket ledde till att jag fick sätta sax och trimmer i nävarna och skrida till verket med nagot herr Claesson velat länge, klippa kort. Men som sagt, för första gangen pa 3 ar är skägget väck, dessvärre kommer ni inte fa se detta live, da det, hör och häpna, allaredan växt ut och att halla´t kort finns inte pa kartan tydligen...

 

Då var det daxs för den absolut sista kommentaren på denna sjuhelsikes långa resan. Snart står ni åter på svensk mark, kanske tråkigt för er men jag kan äntligen pusta ut och förpassa hjärtat ner där det hör hemma igen. Otroligt vad det har gått fort dessa 147 dagarna, förvånansvärt snabbt. Kan tro att dom skenat ännu kvickare för er än för oss som följt er blogg. Jaha, Jesus-statyn den har ni hunnit med ser jag, undrar om ni lyckades skaka hand med den? Små pigga och käcka apor som ni fått glädjen att dela er vardag med förresten, frillan som han/hon fått till var inte dålig må jag säga. Har nog tagit en del tid att få till men "snajsigt" blev det. Kanske något för David att ta efter nu när skägget fått ge vika!!!!! Japp, då var det så dags för den absolut sista packningen, känns tråkigt eller???? Men samtidigt måste det väl ändå kännas lite gott att slippa leva i kappsäck, åtminstone för ett tag. Nä ska nu avrunda det hela och önska er en trevlig och behaglig resa hem. Ni är hjärtligt och varmt väntade av många. Kram och vi ses snart.