Kallt, kallare, Cusco
Dagarna innan Machu Picchu-besöket var dock inte de roligaste pa resan än sa länge. Efter nagra timmar i Cusco hade jag dragit pa mig feber och en jobbig förkylning och da luften här uppe pa ca 3000 meters höjd är sa tunn att det är jobbigt att andas i vanliga fall sa underlättades inte andningen direkt av en förkylning. Luften här uppe är inte nadig mot den mänskliga kroppen. Eftersom det är sa lite syre i luften sa skickas det mesta av blodet till hjärnan för att halla kroppens viktigaste(?) organ i gott skick. Detta leder bland annat till att stackars magen glöms bort. Jag kan lata meddela att det inte har blivit sa manga trevliga toalettbesök under var vistelse här i Cusco. Om detta kan vi berätta mer detaljerat om över en tallrik chokladpudding när vi kommer hem.
Nagot annat som har fatt oss att vantrivas uppe pa höjderna är den andiska kylan. Den slar till vid 6-tiden pa kvällen och haller i sig till 7-snaret pa morgonen. Den stora skillnaden mot kylan hemma och kylan här är att den är överallt. Eftersom husen saknar isolering och element sa blir det sviiiiinkallt inomhus. Nästan kallare än utomhus. Jag har dessa dagar angrat att jag inte inhandlade en bävernylon-overall att ta med pa resan.
I torsdags klev vi pa taget mot byn Aguas Calientes (sv översättning Varma vatten). Vi var inte ensamma, det var turister fran jordens alla hörn som satt ihoptryckta i detta bla tag med fönster pa bade väggar och tak. Tagresan var stundtals svindlande vacker och da taget hade en hastighet pa ca 40 km/h hade man gott om tid att beskada utsikten, dricka en kopp koka-te och lyssna pa Thaström i lurarna.
Väl framme i Aguas Calientes hade vi nästan en hel dag att sla ihjäl i denna lilla by. Vi började med att kasta in vara väskor i ett av byns mest nedslitna hostelrum. Det var billigt men det luktade ocksa en hel del mögel och ägdes av ett par otrevliga jävlar. Vi gav av oss sedan ut pa byn och efter att ha njutit lite av den vackra omgivningen märker vi ganska snabbt att priserna här är rejält upptrissade. Det känns sadär att betala 80 spänn för en rätt som man tva veckor tidigare betalade 15 spänn för (och den billigare dessutom var godare). Vi lyckades sla ihjäl den dagen ganska sa lätt ända och gick till kojs tidigt.
Fredagsmorgonen blev tidig med uppgang runt femsnaret. Det hade varit lättare att ga upp om vi inte hade blivit väckta av hotellförestandarinnan klockan kvart i tolv pa natten eftersom hon tyckte att det var den bästa tiden att ta betalt för rummet. När vi trodde allt var lugnt för natten sa bestämde sig en byracka för att ställa sig utanför vart rum och skälla i en kvart. Naväl, vi kom iväg med en av de första bussarna upp till Machu Picchu och kunde njuta av utsikten fran toppen runt 6-tiden efter en pafrestande promenad upp för stentrapporna. Tyvärr fick vi inte se nagon soluppgang denna gang vilket var den största anledningen till den tidiga uppgangen, men det är oavsett soluppgang eller inte en otrolig utsikt man bjuds pa! Efter en liten frukt-frukost fortsatte vi genom att spatsera runt i Machu Picchu i nagon timma och lämnade innan det blev för översvämmat av andra turister.
Hemresan mot Cusco skedde även den med det bla taget. Om resan till Aguas Calientes var vacker och njutfull sa var resan till Cusco den absoluta motsatsen. Taget var absolut iskallt och vi hamnade i en vagn med tva extremt högljudda sällskap. De skrattade och tjoade och tjimmade HELA resan och är man trött och kall blir man ganska lättirriterad. När vi klev av taget skakade vi bada av kyla och min näsa hade samma färg som taget vi hade suttit i. Sa det blev att aka tillbaks till det iskalla hotellrummet och försöka somna och glömma sa fort som möjligt. Som tur var gjorde vi detta och vaknade av att var vän solen sken in genom fönstret!
Nu ska jag lata er kolla pa bilder istället för att läsa denna smörja. Inatt tar vi nattbussen mot Copacabana (klicka för info) i Bolivia. En liten stad vid Titicacasjön pa 3800 meter ovanför havet. Vi hoppas att vi far en lugn resa sa säger vi hej fran Sydamerikas fattigaste land nästa gang!
Tagresan mot Aguas Calientes
Vacker tjej i vacker by
Ett Machu Picture
En apa med banan
Beundrar utsikten tillsammans
Finn ett fel
Stolt Machu Picchu-besökare
Det omskrivna koka-téet
Aguas Calientes
Sa här fina är tanterna här uppe i Anderna.
Nunnor pa promenad
Hej du gamle indian!
Som sagt, idag är min andra hälft sängliggandes, sa da far man klara sig själv bäst fan man vill, men det blir nog inga större problem! Planerna lutar at att försöka fa iväg detta inlägg ut i etern, eller säger man kanske ut pa nätet när det gäller det världsomspännande internet? Hur som haver, detta blir prio ett, följt av en kaffe pa nagot gemytligt café. Tur att man är sa herrans haj pa spanska sa man reder sig ensammen, höhöhö.
Dagen som var igar, däremot, var vi bägge pigga och glada och uppe pa benen. App app app, lat mig ta tillbaka det där! Visst, glada i all ära, men däremot inte speciellt pigga, da nattbussen ifran Arequipa var den värsta vi hittills upplevt med respektlösa, gapande peruaner mitt i natten, en busschaufför som körde som en bla-dare och verkade inte alls ha i atanke att det var livs levande folk han körde runt pa. Nog för att vi alla, pa grund av omständigheterna, säkerligen sag ut som en bunt döingar, men va shöven. Nej nej, gasen i botten, trots gupp och extrema kurvor. Och pa tal om extrema kurvor förresten, det är inget som överhuvudtaget sätter P för en omkörning i dessa länder! Som vi säkert sagt tidigare, men det tals att sägas om och om igen, trafiken här gör en minst sagt mörkrädd! Och ännu ett "pa tal om", i detta fall fordonen i denna trafiken ifran helvetet! Ni förstar att i Peru har vi häpnats över att säkert 90% av alla lastbilar och bussar är utav tillverkaren Scania och Volvo. Det är ju inte annat än att man sätter näsan i vädret en aning av stolthet! Jag vagar nog till och med säga att vi enbart färdats med Scania-bussar under vara resor här i Peru. Vi har dock inte lyckats skymta en endaste Saab pa vägarna, vilket givetvis är helt jäkla obegripligt! Däremot har vi tyvärr fatt bevittna en och annan Volvo i trafiken, men det är ju inget man behöver tala högt om, sadan skit som det är, inte sant?
Hm, vart var jag nu? Jo, dagen som var igar var vi ute och gjorde Cuzco. Att "göra Cuzco" är varken speciellt svart eller spännande, da denna lilla stad/by uppe i bergen är lugnet itself! Vi fördrev tiden med att strosa runt och atnjuta Cuzcos vackra arkitektur, med inlevelse bevittna matchen Barcelona-Chelsea pa en holländsk pub som hette "Norton Rat Tavern", vilket jag fann nagot roande. Jag menar, kan man verkligen inte komma pa nagot bättre än att döpa sin pub till "Rattan Nortons Taverna"? Och apropa taverna, vad fanken är det egentligen? Ty en pub med en enklare krogmeny är väl ända inte klassat som en taverna? Eller är det rattan som gör´t? Rattan Norton satt dessutom, pa loggan, uppflugen pa en tung MC. Heavy!
Vad mer da? Jo, resten av dagen jagade vi biljetter till Machu Picchu, da vi har gett oss fanken pa att ta oss upp dit utan guide och turist-turer, vilket vi vid detta laget är sa gruvligt trötta pa! Detta visade sig dock inte vara den enklaste uppgiften, men efter manga om och men lyckades vi boka tagbiljett och inträdesbiljett och imorgon tar vi taget till den lilla byn Aguas Calientes vid foten utav Machu Picchu för att i övermorgon infinna oss pa detta underverk kl.05:00 pa morgonen. Sa är bestämt! Nagot som däremot gjort oss bade besvikna och ledsna är att vara förhoppningar att fa vandra Inka-leden grusats. När priset för 2 dagar och en natt sovandes i tält gick pa, och hall i hatten nu mitt herrskap, över 4000 svenska riksdaler insag vi att detta haller inte varan resekassa för! Att man sedan var tvungen att själva sta för sovsäck, liggunderlag och liknande gjorde att allt bara kändes krangligt! Vi försöker dock se det som att vi har sparat ett guldkorn till framtiden, nu har vi en anledning att atervända. Med fetare resekassa.
Det sista vi förgyllde var dag med igar var att njuta av att en dans-festival belägrat Cuzco. Traditionella dansare till höger och vänster och, vad jag vill kalla, med risk för att lata rasistisk, medryckande indian-musik! Ah, det var sa trevligt ma ni tro! Slänger upp lite bilder ifran detta spektakel.
Nagot som vi inte drabbats av tidigare, atminstone inte jag, men som de senaste dagarna slagit ner lite som en bomb är den ruskiga hemlängtan! Mahända det beror pa att vi varit ute för endel krangel och missbelatenhet pa sistone, och kan även hända att den köldbitna utetemperaturen gör sitt till, men det finns stunder när man inte önskar nagot hellre än att man var hemma i Svenljunga, liggandes pa mormors och morfars köks-soffa och lyssnade pa mormors gagg med en prilla under läppen. Eller fick skratta se hejdlöst sa tararna sprutar med fröken Widar uppkrupna i soffan med en stor binge lösgodis framför nosen. Eller nedsjunken i soffan tittandes pa "Polisen i Strömstad" samtidigt som pappa Gino citerar alla repliker en brakdels sekund innan de sägs i filmen och fa känna oset ifran mammas bästaste, godaste porter-stek. Eller fa krama om brorsbarnen Rebecca och Kevin och förundras över deras kvicka och knivskarpa gliringar. Ah, det är inte annat än att det nästan, men bara nästan, vattnas i ögonvran, men som tur är finns detta fantastiska Skype som far halla lagan vid liv tills vi ater star pa svensk mark.
Nej, nu säger jag tack och adjö tills vi hörs igen! Pa aterseende!
Go´ och gla´ pa bussen mot Cuzco, helt ovetandes om att detta skulle bli den jobbigaste bussresan han hittills upplevt! Sköna säten dock, tack Scania för det!
Dom visade lite sköna musikvideor pa bussen, bland annat Dr. Alban och denna. Är det nagon som känner till vad detta kan vara för grupp som dom bandat ifran gamla SVT 2? För era korpgluggar har väl inte missat 2:an i högra hörnet? Ni ma tro att vi blidde lite lätt chockade vid denna anblick.
Morgonljuset ifran hostelet.
Sweden represented pa "Norton Rat Tavern"! Kan ni hitta Selma-tjugan, som förövrigt ska bytas mot Astrid Lindgren nu. Flipp eller flopp?
Tjo och tjim pa stora torget!
Tror vi glömt att nämna att ALLA i denna världsdel, atminstone ute pa obyggden, bär sina barn pa ryggen pa detta vis. Jag vet inte vad jag anser om saken, ser lite nonchalant ut, men barnen ser det sannerligen inte ut att ga nagon brist pa, snarare tvärt om.
Den nödvändiga pyjamasen bestaende av underställ, strumpor och mössa. Trots denna dress + tredubbla täcken fryser man nosen av sig. Tacka gudarna för att vi har isolering och element därhemma, tror det kommer dröja innan vi tinar upp helt efter denna vistelse.
En liten gränd jag strosade igenom imorse, nynnandes pa "Tiggarn fran Luossa" och kände mig allmänt nöjd!
El condor pasa, atminstone en!
Turen, som kostat oss cirka 150 svenska kronor, skulle sparka igang kl.03 pa "morgonen", da mini-bussen skulle plocka upp oss utanför hostelet. Sömndruckna stod vi och inväntade bussen. Klockan blev tre. Klockan blev fem över tre. Tio över tre, och slutligen rullade bussen in klockan fem över halv fyra. Perfekt! En halvtimma som kunde spenderats med John Blund i bingen istället för stampandes och suckandes i morgonkylan i väntan pa en försenad buss. Väl inne i bussen upptäckte vi till vart förtret att även denna buss, likt sa manga andra, sattsat pa kvantitét framför kvalitet vilket resulterade i tre och en halv timma i framatlutat position och trängsel. Vem, jag undrar, VEM kommer med den helt obegripliga idén att konstruera ett säte i framatlutat position? Ja jisses, det fick la ga, vi trodde ju trots allt att vi var paväg emot en dag fylld av vacker natur och guidad tur. Haha, hur kunde vi vara sa dumdristiga att ens i var vildaste fantasi tro pa nagot sadant urbota dumt?
Efter den langa resan kom vi fram till "ingangen" till vad man skulle kunna kalla en nationalpark. Jag vet i ärlighetens namn inte vad fan det var da varan "guide" inte sa ett endaste jäkla smack, och när hon efter manga om och men öppnade munnen insag vi ganska snabbt att det vi blivit lovade, en engelsktalande guide, inte överensstämde för ett öre med verkligheten.
Vid ingangen skulle hur som helst en avgift betalas. En avgift pa ytterligare cirka 150 svenska kronor, nagot vi inte fatt nagon som helst information om och som dessutom satte hela turen i en helt annan dager. Hade vi fatt veta att det skulle komma att ga pa den dubbla summan av vad vi först fatt veta hade man nog tänkt efter bade en eller tva ganger. 300 kronor, det är la fan inget att braka om, tänker ni? Nja, det kan la sa va´, men är man ute och "backpackar", som det sa fint heter, far man halla igen pa bade det ena och det andra och da är vartenda öre betydelsefullt! Avgiften kom vi hur som helst inte ifran. Klart och betalt och vidare. För att slippa ga in pa massa trista detaljer som inte är speciellt intressanta för er, och som framförallt riskerar att riva upp gardagens irritation, kan jag enbart meddela att guiden, som sagt, inte sa ett endaste jota vilket gjorde att vi aldrig uppfattade att vi var vid "canyonen". Den var, med andra ord, inte sa ofantligt häpnadsväckande som guideböcker och turistinformation gjort gällande.
Det negativa:
- Kastat pengarna i sjön.
- Förlorat en halvtimma sömn (jag är ohälsosamt besatt av att fa 8 timmars sömn, ni förstar att det är VIKTIGT!)
- Inte fatt ens i närheten av vad vi blivit lovade.
- Betalat alldeles för mycket för en dalig lunch. Ja, dalig! Min kyckling serverades röd, nagot jag upptäckte efter att girigt ha satt i mig halva. Tacka gudarna för att Salmonellan höll sig borta!
- Spenderat, i princip, hela dagen i en obekväm mini-buss.
- Tagit med oss badkläder för att kunna ta ett dopp i de varma källorna. Pyttsan, hur kunde vi tro att detta skulle vara gratis? Tror ni vi valde att betala avgiften pa 50 svenska riksdaler och plaska runt bland hundratals andra, troligtvis svettiga och sket-aktiga, turister? Sa fasen heller, vi lade pengarna pa varsin stor stark i solen istället. Väl spenderat!
- Säkerligen nagot mer.
Det positiva:
- Vi fick se en livs levande kondor. Coolt! (Vi blev, givetvis, lovade att fa se 25 stycken.)
- Vi fick se lamor och alpackor. Det far man väl klassa som positivt, antar jag...
- Vi fick insupa vackra vyer.
- Vi fick se snö! (Inser ni hur galen man blivit när man klassar detta som nagot positivt?!)
- Vi träffade en trevlig peruan som ville bjussa pa bärs, men just DA skulle självklart bussen avga mot nagon annan kass "attraktion".
Nä, fy farao, nu ids jag inte spy galla över gardagen nagot mer, det star mig upp till halsen och mer därte´! Och jojomenna, vi tänkte klagat och minsann begärt pengarna tillbaka, men da sydamerikanerna allt som oftast, pa gott och ont, är jävligt slappa var vi tvugna att inse att möjligheten att fa sa mycket som ett korv-öre tillbaka kunde vi se i stjärnorna efter.
Vi avrundade i vart fall dagen med en varm dusch, salta pinnar och läskeblask i sängen framför en odubbad American Pie - The Wedding. Vardags-njutning! Och dagen som är idag da? Joho, under natten har vi lyckats skaka av oss allt ont och vaknade utvilade och glada. Tick tack, tick tack, nu inväntar vi att klockan ska sla sju sa vi kan sätta oss pa ännu en nattbuss, denna gangen mot den högt belägna staden Cuzco. Vad finner vi i Cuzco? Troligtvis mycket mer än det jag kommer att nämna nu, men ett utav världens sju underverk, närmare bestämt Machu Picchu, en utav resan absoluta höjdpunkter! Har man hundra saker i huvudet, oftast helt i onödan, som jag, kan man lätt glömma att man faktiskt besökt redan ett utav världens sju underverk pa denna resan, och ytterligare tva ska betas av.
Som ni säkert minns besökte vi Chitzen Itza.
Och vi ska som sagteligen besöka Machu Picchu här i veckan, och innan hemresa ska vi ta Jesus-statyn i Rio De Janeiro i hand.
De timmar som aterstar i Arequipa ska vi hinna med att äta en bit chicken-suchi, jag fick mersmak vettni! David hade även tänkt att tvinga med mig till ännu ett shoppingcenter (eller är det tvärt om?) i jakt pa lite nytt klo-klack (mitt namn pa nagellack, som liten). Faktum är att den som shoppat mest är herr Claesson, sa det sa. Well well, jag ber lite lätt om ursäkt att detta inlägg blidde lite negativt, men vi ska göra vart yttersta för att lyckas bjussa pa harmoni och glädje till nästa gang! Auf wiedersehen!
Vackra vyer vid vad vi tror, sahär i efterhand, var "Colca canyon".
El condor (nynnar pa Simon & Garfunkels gamla fina visa "El condor pasa", den tycker jag ni ska youtuba om ni inte hört den)
Fran vänster: unga herr alpacka, den med aren komna herr lama.
Sluta lipa, vi är i Arequipa
Lima. Denna oerhört stora stad som rymmer nästan 8 miljoner peruaner och MINST lika manga bilar. Trafiken i denna stad gar inte att beskriva för den som inte har varit där. Kaos är det närmaste jag kommer. Vi hade en nära-döden-upplevelse en dag när vi satt i en minimal FIAT-liknande bil och taxichauffören gav sig ut rakt framför en lastbil som kom i hundra knyck. Undra vilken bil som hade varit pannkaka i den krocken! För att beskriva Lima-trafiken lite sa pratar vi om konstanta filbyten, trafikstockningar som uppstar pga att folk inte bryr sig nämnvärt om trafikljus, ett folk som tror att biltutan kan lösa Israel-Palestinakonflikten och ett daligt planerat trafiknät. Knallelandsrondellen är en dröm jämfört med trafiken i Lima. En stor anledning till kaoset är ocksa att denna stad med nästan 8 miljoner invanare saknar en tunnelbana. Tänk er själva att Paris, London eller New York skulle ta bort sin tunnelbana. Trafiken hade inte gynnats direkt.
Om man bortser fran trafiken sa är Lima enligt oss en riktigt skön och vacker stad. Speciellt omradet Miraflores. Breda vackra gator, vacker blandning av moderna och gamla hus och med en strandpromenad som far de flesta strandpromenader att blekna i jämförelse. Att Lima dessutom aret runt har en mycket behaglig temperatur runt 20 grader gör inte att man trivs sämre i denna stad. Miraflores är den välbärgade stadsdelen och det märks väldigt tydligt att de rika peruanerna bryr sig mycket om yta. Vackra bilar, dyra kläder och mycket "skönhets"-operationer ser man pa gatorna och i de pampiga köpcentren i Miraflores. Här bedrev vi tiden med att promenera runt pa gatorna, shoppa i galleriorna (de billigare) och drömma om att bo i husen med havsutsikt. En och annan glass, öl och lunch blev det ocksa pa uteserveringarna.
Vi besökte ocksa Limas omtalade Chinatown en dag. Som de flesta Chinatowns runt om i världens städer borde den inte vara sa omtalad om jag far bestämma. Smutsigt, trangt och fyllt av skönhetssalonger som ägdes av plastikopererade äldre herrar som nog föredrar ett harigt bröst framför tva runda om man säger sa. Pa vägen dit hamnade vi i en taxi som kördes av Jaime. En väldigt trevlig och talför äldre herre som mindes när Sverige tog VM-silver i fotboll -58. Efter Chinatown blev det en färd till Limas Plaza des Armas och väldigt vackra, statliga byggnader beskadades. Sista kvällen avslutades med ett biobesök där vi sag den sista American Pie-filmen med, hör och häpna, engelskt tal! Sammanfattningsvis sa tyckte vi bada om Lima väldigt mycket och det är nog den första staden som vi har besökt pa resan som vi verkligen hade kunnat tänka oss att flytta till!
Här i Arequipa är vi mest för att besöka världens djupaste canyon. Detta ska vi göra imorgon da det blir uppstegning innan ottan. Kl 3 pa natten blir vi upplockade och vi hoppas pa att fa se den sällsynta (enorma) kondoren och vilda lamor och alpackor. Hoppas att de sköter sig och inte spottar pa oss, i sa fall blir det luggning sa far vi oss en go och varm mössa! Själva staden Arequipa är ocksa ganska vacker med höga snöklädda berg som haller vakt över staden. Nu ska vi dra fran det här internetcaféet som luktar piss och svett!
Pannkaksfrukost i Huanchaco med var svenska kompis Joanna
Morgonkaffe i hängmattan
Svenskmaffian i Huanchaco med Boden-Erik i mitten.
Minibanan
Dimma i Miraflores
Nästan svenska kanelbullar
En gubbe pa väggen i Miraflores
Chinatown
Plaza des Armas
Stiliga vakter
Glasögoncoolingar
Utsikt fran strandpromenaden i Miraflores
Funderande vykortsskribent
Vykortsskribent i ny keps och t-shirt. Matilda tycker jag att ser ut som Emil i Lönneberga i min nya keps och jag anser att jag ser ut som en gerillaledare.
Utsikt fran var terrass
rostskydd.se
För hundar som oss i Mancora.
Äntligen fick David sig sin efterlängtade "Pisco Sour", och trots min tidigare skepsism var jag tvungen att ge vika, David hade rätt, den är utomordentligt god!
"Gänget" - Östersundspajkarna David, Tobbe och Per, a.k.a. Berra, Tyresö-bruttan Joanna, och gevetvis Ringestena-fruntimmer´t Prim och Hulta-gangstern Claesson.
Troligtvis den vackraste solnedgangen vi nagonsin skadat!
Fraga: Vad är detta för fisk? Vinnaren far: Hedern! David har ett utlägg om att detta är en djuphavsfisk som spolats upp pa stranden, da den hade enorma ögon, vilket later helt realistiskt och godtagbart i mina öron. Men, är det nagon som vet med säkerhet, säg gärna till! Den var, hur som haver, förbaskat vidrig!
Det är inte alltid sa lätt när moder och fader valt att namnge en pa ett vis i verkliga livet, och pa ett annat vis i passet! Da far man vara sa god att lystra till Hanna i en veckas tid. Jobbigt? Behöver jag ens besvara den fragan...
Ett litet löjligt puss-kort kan man väl fa lov att bjussa pa?
Det kom sig som sahär att det omöjliga skedde under en blöt kväll pa Mancoras gator. Den eviga och inbitna kattälskar´n, tillika hundhatar´n, fattade oerhört tycke för inte bara katter utan ocksa...
...HUNDAR! Jajamensan, hundar är bäst! Tyvärr fick vi inget kort pa min absoluta favvo, en peruansk nakenhund (ni kan ju alltid googla vettja) som var sa vida jävla go´härlig och hade en sadan karaktär att jag var pa snudden att fälla en tar vid avfärd!
Även Berra blev förälskad i dom sma liven. Det är inte lätt!
Sista kvällen med "gänget", pizza-time! Dyrt som fan och inte pa langa vägar lika gott som Dallas!
Och givetvis "glass-time", var ju tvugna att bränna dom sista pengarna vi hade kvar i fickorna.
Snipp, snapp, snutt, sa var dom bilderna upplagda! Imorgon kanske ni har sadan tur att vi slänger upp bilder ifran Huanchaco och här, ifran underbara och redan älskade Lima! Vi har det FÖR bra nu!
Nämen tjenare, det var inte igår!
Gissa vad vi gör just nu? Njuter i solen? Inväntar en troligtvis gudomlig middag med havsutsikt? Är nöjda över dagens grillning utav kropp? Nej, vet ni vad, vi SKÄMS! Och givetvis alla de övriga alternativen också, annat vore väl konstigt när vi nu befinner oss på Perus vackra sol-kust, men som sagt, vi skäms lite lätt över att bloggen har fått ligga på vänt. Detta på grund av att vi dels inte gjort speciellt mycket förutom det självklara sola, bada, äta, dricka, och då ni själva kan lägga ihop Peru + semester = dessa aktiviteter finns det inget intressant för oss att skriva, tyvärr. Att vi sen hookade upp med festliga människor och spenderade större tiden med dessa gjorde det än mer knivigt att få tid till bloggskrivande, ty det är inget man gör sådär bara på två röda!
Lägesrapport: Kl.7 rullade vi in i Huanchaco dags dato, i en buss så lyxig att den fått Donald Trump att tappa hakan! Ja, jag har i vart fall aldrig sett på maken till buss, men å andra sidan kanske det borde ligga långt ifrån att jämföra vårt resande med herr Trumps, den gamle hämte-hårs-miljardären. En buss vi förövrigt höll på att missa på grund av tuk-tuk-chaufförer som lever efter "Sydamerika-tid", dvs ALDRIG i tid! Trots att vi beställde en skjuts och vakt-Thomas, en kort och kompakt och förbaskat trevlig peruansk säkerhetsvakt, ringde otaliga gånger och stötte på var skjuts utom sikte, vilket till slut resulterade i att bussbolaget skickade en snubbe att hämta oss och DET kallar jag service. Övriga exempel på denna goda service var att man blev personligen välkomnad in på bussen till säten som fått den mest kräsnaste bakdel att applådera (försök att undvika att föreställa er hur ett arsle applåderar, detta gjorde jag och det, mina vänner, var en minst sagt obehaglig syn), filmvisning av bra och engelsktextade filmer, kudde och filt och serverad frukost på morgonen. Vi reste alltså med en nattbuss, vilket skulle kunna vara ett levande helvete, men det gick så smidigt och smärtfritt så tack Cruz del Sol för det!
Hur som haver, shortsen skaver, och vi befinner oss i ett delat rum, "dorm", än en gång, på ett alla tiders hostel i denna lilla surfar-by. Här är så mysigt och, för att försöka ta seden dit man kommer och slänga mig med coola surfar-uttryck, nice och soft och vi njuter till fullo, dock packar vi väskorna redan imorgon och hoppar på nästa nattbuss till Lima.
En enkel och kortfattad sammanfattning av Mancora är: fruktansvärt roligt, soligt och pooligt! Perfekt väder, om än för varmt enligt herr Claessons tycke och smak, vareviga dag och otaliga dopp i poolen. Östersunds-pajkarna (närmare bestämt Ås, för den nyfikne och geografiskt kunniga) Per, David och Tobbe, och Tyresö-bruttan Joanna, höjde stämningen till tusen och just därför blev våra förbokade två nätter utökade till hela sex stycken. Kommer aldrig lyckas radera dessa människor ur minnet hur mycket jag än ger mig fan på't, och tacka fanken för det ty denna veckan har nog varit den roligaste på hela resan! Inte trodde vi, med vår sjuka , ironiska under-bältet-humor, att vi skulle hitta någon att skratta med så tårarna rann, men jojomen! Mycket har gjorts, men det är inget vi varken vill eller bör prata högt om, ty berättar jag om tuk-tuk-race på en oupplyst grusväg en blöt afton sätter nog fler än min ängsliga mormor kaffet i vrångstrupen, så vi sätter punkt härmed.
Då det mest intressanta vi gjort idag är att lämna in samtliga plagg i resväskan på tvätt, sätter jag punkt med stort P och tar David i hand på jakten efter en dator så vi kan slänga upp bilder, då jag förstått att det är det ni suktar mest efter, fast att en del nog gottar er i de långa novellerna också. Och tackar och bockar och rosor till er som avlägger så värmande, fina kommentarer! Fortsätt med det ty det får oss att dra på smilbanden och må än mer gott! Applåd till er, after-sun-insmorning till oss, och på återseende inom en snar framtid mitt herrskap!
Så var det detta med pålägg
Livet är underbart. Vi ligger och drar på den peruanska kusten med en sol stark som en norrländsk timmerarbetare.
Det gäller att smörja sig med solskyddsfaktor 45 för att slippa kräftröda axlar. Det gäller att vara beredd på att betala 12 spänn för en lunch och det handlar om att inte dras iväg ut 42 mil ut i det vackra Stilla Havet när man bestämmer sig för en simtur.
I Mancora har vi lyckats med bedriften att hitta " släktband" hos andra resenärer. Min fars gamla reskamrat Christer, som numera lagar tänder i "the land down under" (Australien), har nämligen ett kusinbarn på resande fot här. Jag reagerade när efternamnet Lindée nämndes och ursprunget var Östersund och det visade sig att kusinbarnet Tobias, i likhet med min storasyster och lillebror, hade besökt tandläkare Christer i Australien. Sverige är mindre än vad man tror ibland.
För övrigt gör vi inte så mycket. Har stationerat oss på ett hostel där vi de senaste dagarna umgåtts med tre östersundare och en stockholmstjej och dagarna flyter på i en behaglig takt med bad, sol och volleybollspelande.
Ha den äran i efterskott Wiwy-Widar!
Vi har varit vänner sen T-Rex vandrade pa jorden! Nästan iallafall. Tänk att vi en gang i ti´n varit sahär söta, det kan ingen jäkel tro idag?
Mycket, mycket, oj sa mycket vi har upplevt ihop under vara manga ar som vänner! Slutat högstadiet med ferra vid Hagga-sjön i Sexdrega, körkort hos Asplund-stackarn, tänk sa mö han fick genomlida med oss, och en utav dom bästarna dagarna i livet, studenten!
Och för att inte glömma balen! Jadu, sa snygga och te-snoffsade lär vi nog aldrig bli igen, men framförallt, ALDRIG LIKA KAXIGA!
En hel del kräftskivor och andra bonna-partyn har vi ocksa lyckats beta av, och varför lata bli den där stackars ihjälskjutna räven när man kan posera coolt med den istället? Vi är ju trots allt sessy och tjoffsan!
Otaliga Svenljunga-marscher har vi genomlevt. Knappt, ibland släpandes pa varandra framat slutspurten, som vi inte alltid natt alla ganger heller, men ändock!
Svenljunga-marschen = pannband + röd fleecejacka + mamma Christinas gamla boots
Uppsnosiga 4 life, tamejfan!
Ah, somrarna i Falkenberg, dom ska vi inte ens tala om, atminstone inte sa andra riskerar att höra...
Ibland lyckas vi bra...
...men ibland lyckas vi RUSKIGT bra!
Men oftast är vi bara kort och gott: TE-TUFFADE, KAXIGA OCH UPP-SNOSIGA!
Och froktansväert ordningssamma tjejor! Eller vad tycker papporna Gino och Mojen, inte sant?
Pa tal om papporna Gino och Mojen, även kallade Hans och Anders. Inte trodde väl dom, som vänner pa det gamla goda 70-talet, att deras avkommor skulle bli sadana sjuhelsikes bundisar?
Grattis pa din dag Sandra, sessan, Wiwwy, Zzzandra Wwwiiidar, Sandrisen, ja, kärt barn har manga namn! Jag är sa lyckli´er över att jag har en vän som du och i sommar, ja, da ska vi aterigen göra Svearike osäkert pa varat alldeles egna vis <3
Och du, denna far du fanimej bju´ pa när du ser sa enormt jädra kaxi´er ut, ouff!
Påskägg sprängfyllt med gottigheter!
Fyren vad belägen pa en kulle, varpa denna kulle även huserade massvis med trevliga restauranger och barer. Vi repade givetvis av ett par stycken. (HÄR Annika ser du den nyinköpta byxdressen. Jag vet att jag utlovade "dagens outfit-bild", men, ehm, öhm, lat oss säga att jag "glömde" det...)
Givetvis! Sang-fagel som man är vart man ju tvunget att bjussa ecuadorianerna pa lite Ace of Base när det vankades karaoke!
Inka-kola mitt herrskap! Lat er inte luras av namnet, ty som ni ser är detta ingen kola i vanlig mening, även fast att "kola" betyder "läsk" pa spanska. Duuunder-go´, men kan nog enbart hittas pa saluhallen i Stockholm, hemmave´, synd...
Här befinner vi oss nu, Cuenca! Ja, inte exakt här, men i denna vackra stad. Ett utav alla konstnärliga övergangsställen ser ni här, och det i bakgrunden är utformat som piano-tangenter. Varför inte?
Graffitti-konst, sannerligen konst!
Konst, konst, konst, överallt konst...
Den uppmärksamma kan se hela 3 kyrkor pa denna bild. 3 utav flera, flera, flera...
Genuint godis, mumsfillibabba för enna gamla sockerstinna rävar som oss!
När man inte kan serveras sill och köttbullar far man götta sig med en rejäler efterrätt istället!
Fast att köttbullar, potatismos (snarare puré) och nagot som liknande lingonsylt lyckades vi fa i oss till lunch idag. Tror ni att det smakade lika bra som hemma? Da misstar ni er, mitt herrskap!
Än en gång, gla´ påsk till er alla från oss bägge!
Tankar om olikheter och påskfirande från mitt Cuenca-fönster.
Go' och gla' påsk på er allesammans! Djungeltrumman skvallrade om att ni slirar runt i ett snögloppigt Sverige och har det ruskigt. Synd och skam tycker vi, som dagen till ära närpå lyckats bli lite röda om nosen, och då snackar vi inte köldbiten och snordroppande näsa, nej nej, vi snackar den solstekta versionen. Fast att nu öppnade sig himmelen en aning och vinden bar med sig en något kylig temperatur, men sålänge jeans och långtröja räcker ger jag tummen upp!
Cuenca är namnet på "byn" vi anlände till igår, efter en cirkalisa 4 timmar hyfsat barmhärtig bussresa. Jo, ni förstår, den var barmhärtig fram tills att vi körde upp bakom en hostande buss som lagt av uppe i bergen och in i våran redan fullsatta buss stormade det in 20 regndrypande Ecuadorianer, ivriga att fira påsk. Deras påsk-sug gjorde dessvärre att dom glömde vettet och etikettet i förra bussen vilket resulterade i att dom som satt vid gången (läs: jag och många, många andra stackare) fick uppleva bred-rövade kommendoror som parkerade sig på armstödet, nys-kavalkader på bara ben ifrån, i övrigt gudomligt söta, indian-barn och allmänt knö och stoj. Fast i själva verket ska vi vara tacksamma, likväl våran buss som deras kunde brakat samman och DÅ hade det inte blivit en rolig historia vill jag lova!
Fram kom vi, rörelseförlamade och stumma av någon slags smärre chock, vart i herrans namn hade vi kommit? Jo, till något som liknade en by född ur Jesu arsle, för att tala klarspråk! Bistert regn, glåmig omgivning och allt tycktes ha antagit färger från de dystraste av färgskalor. Med andra ord, inte alls vad vi hoppats på! Jag säger som ufot Di Leva, vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när det är såhär, ty enligt Lonely Odugliga Planet och diverse reseguider på internet skulle Cuenca vara en mysig, varmhjärtig kolonialstad. Tjena! Där befann vi oss i vart fall, så det var bara att hugga tag i väskorna och kånka mot ett lämpligt boende, dvs billigt! Efter några turer hittade vi till Hostal El Colonial, och det fick duga. Då denna kontinent, antingen i brist på isolering eller en optimism som heter duga, valt att bygga husen i sten utan något mellanpålägg att hindra utomhus kyla med så är husen, ja justus, kalla som graven! David, som tro't eller ej ibland kan hänga läpp och inta rollen som trotsig 5-åring, har gått ut med att han vägrar duscha under vistelsen här. Jag förstår honom. När inomhus-tempen ligger och velar runt 15'C enligt mig, 19'C enligt herr Claesson, känns det som ett straff likt giljotin att behöva ställa sig i en is-kall dusch, och mitt herrskap, "is-kall" är dessvärre allt annat än en överdrift.
Till vår lättnad visade sig denna "by", med cirka 400.000 invånare, alltså något i stil med Göteborg, vara något av en liten pärla ändå. Vissa områden är, som vi läst, gamla kolonialhus med en arkitektur och färggrannhet som ibland får en att häpna, och om Götet kallas lilla London vill jag döpa Cuenca till lilla Wien. Små snirkliga kullerstensgator som ibland löper ut i riktiga Wall street-områden med kostymnissar och en skyline som fått New York att rodna. Kanske inte riktigt, men ni fattar poängen! Visst är vissa områden öststats-grå och slitna, men vad gör väl det när andra områden är tvättäkta hipsters-områden med graffiti som är renodlad konst. En varierande stad som ger mig känslan alp-by, jo jag tackar!
Har hon klagat klart nu, tänker la ni? Jajamensan, fast att egentligen är det inget klag i proportion till hur bra vi egentligen har det, men vi svenskar är nog fan skapta till att peka och anmärka och rynka näsan så fort vi inte serveras Skogaholms-limpan och Melodikrysset till lördagens "svenska" morgonkaffe, eller ett pustande element i var vrå som värmer då våra väl-manglade lakan och ekologiska duntäcken inte räcker till. Vardagens självklarheter, säger ni, ren och skär lyx kan jag låta meddela!
Påsk. Högtiden vi firar för att hedra... Ja, för att... Jesus uppstod? Dog? Uppstod OCH dog? Skam den som vet, jag är inte typen som vallfärdat till kyrkan eller haft högläsning ur bibeln under min uppväxts år, vilket såhär i efterhand uppenbarligen varit på sin plats. Dock behöver man inte kunna tillstymmelse till bakgrunden till påsken för att kunna delta i ett regelrätt "svenskt" påskfirande, allt du behöver kunna är att skala ett ägg, sätta fjädrar i ett ris, säga "skål tamejfan!" och svälja supen, svulla i godis och, måhända, signera ett färdigskrivet påsk-kort. Charmigt i säg, visst, men här är det andra bullar! Här vallfärdas det till dom, uppskattningsvis, 10 kyrkorna och katedralerna i stan för att hedra och tillbedja. Här snoffsar man upp sig till yttersta properhet och antar en fridfull aura. Nej, det är icke samma påsk vi firar, hur mycket vi än vill tro't!
Påsken, en i mängden av en uppsjö olikheter länder och kontinenter emellan. Bilkörningen är en annan. Hemma tycker vi det är ytterst viktigt att ordning och reda upprättshålls ute på vägarna. Visst drabbar det ingen fattig om man mot all förmodan skulle åka på en fortkörningsbot, men det är inget man ska skylta med om man vill bibehålla grannfriden, och inte vill man väl gå miste om wirre-pinnen efter fredagens arbetsdag med den trevliga Johansson i huset mitt emot. Och skulle du, gud förbjude, missa blinkersen vid ett filbyte och "dåna", i 30 knyck, in i en annan bil, ja då ska du snabbt börja veva med försäkringspapper och prata formaliteter i lugnaste ton. Och nack-skott på den dåre som inte bytt till sommardäck på utsatt dato och sladdar runt och sliter med dubbarna på våra fina svenska vägar. Skändar jag svenskarna nu? Äsch, jag är ju själv svensk och kommer säkert en vacker dag tacka ja till en whiskey på grannens nybyggda altan, men då ska det fanimej vara en Johnnie Walker, den svarte, och skämmes om jag inte tar med en ugnsvarm champinjonpaj, vad ska grannfrun annars tänka? Att man är snål? Att man inte kan hantera en pajdeg? Hjälp! Hur som, här är det, hm, inte riktigt så. Nja, det där med altanbygge och paj vet jag ingenting om, däremot bilkörningen, oj oj oj... Jag frågade min andra hälft häromdagen hur en körskola, eller rättare sagt, en körlektion ter sig i dessa länder. Vi kom fram till att körkorten nog finns att köpa för 600 spänn och en flaska Explorer av Mario nere på gathörnet. Att köra så offensivt, aggressivt och egoistiskt som möjligt är deras melodi. Tuta, helst oavbrutet. Bälte, vad är det? Filer och skyltar är inte till för att rätta sig efter, och blinkers, va? Nä, ut med näven och veva bara! Man blir mörkrädd för mindre! Peppar peppar, ta i kapten Kroks gamle ben, hittills har allt gått vägen, och så ska förbli!
Andra olikheter, som jag aldrig lagt märke till hemmavid, åtminstone inte på långa vägar i denna utsträckning, är att de rika och välbärgade här beter sig som renavlade svin emot dom fattiga! Jargongen "jag äger dig, din lilla imbecill" äcklar mig något oerhört! Exempelvis fick jag bevittna hur en man som just fått sina skor utomordentligt fint polerade av en skoputsare kastade betalningen, i form av ett ynka litet mynt, på marken, så där fick denna stackars kille krypa efter sin förtjänta lön. Och att måhända kliva lite åt sidan på trottoaren finns inte, helst hade dom nog velat införa något slags apartheidsystem, vilket inte alls behövs då dom har ett klassystem som är åt helvete och gynnar borgarbrackorna nog!
Poliser och konstaplar är ännu en sak som skiljer sig ifrån hemma. Även fast många utav poliserna i dessa länder tyvärr är korrupta så det bara visslar om det, känna det trots allt betryggande att dom patrullerar omkring i närpå varenda gathörn och håller ordning. Man ser dom överallt, dom är helt enkelt där dom ska vara, bland folk och inte bakom ett skrivbord. Att dom sen kånkar runt på vapen som i mina ögon är så grova att dom inte hör hemma någon annanstans än i smältdegeln är en annan femma, måtte dom bara inte komma i fel händer.
Hemma är vi inte så vana vid att få hjälp av främlingar eller vara tjenis med totala främlingar, men annat är det här. Överlag är folk otroligt hjälpsamma och tillmötesgående, och framförallt är dom ett folk som tycker om att hälsa. "Hej hej, goddag!" och kanske utbyta några meningar hör till vanligheterna, och det är heller inget folk som stressar i onödan inte. Vi borde, och i synnerhet jag som stressar upp mig över bagateller, ta efter deras levnadssätt! Leva mer i nuet, allt går ju faktiskt lösa om man bara håller huvudet kallt och lämnar tid åt resonemang, och inte vara så förbaskat tillknäppta och tänka på och älta precis allt vi tar oss för! Skitsamma är ett underskattat uttryck!
Finns det några likheter då? Nja, inte såvida vi fortfarande har lås på toaletterna hemma, allmänna som privata, dubbat samtliga filmer och serier, inte visar döda och avrättade vuxna och barn på nyheterna och ersatt potatisen med ris. Sanna mina ord, trots elände och annat, fördelarna väger helt klart över och jag ÄLSKAR det Sydamerika jag hittills har glädjen att fått se! Till och med pappa Gino hade överlevt en påskhelg här, dom visade nämligen nyss "Wallace och Gromit" på tv:n, dubbat, men vem vill inte höra Antonio Banderas sensuella stämma på ostälskar'n Wallace?
Aftonen kommer avläggas åt frid, god mat och dryck nu när antibiotikakuren äntligen är avrundad med positiv effekt och att avnjuta det hemgjorda godis vi köpte tidigare som får vara vår substitut till skum-kycklingar och Anthon Bergs-chokladägg. Som sagteligen, ta hand om varandra och njut av påsken, så ska vi försöka komma över en dator så vi kan bjussa på ett litet påskägg av bilder!
(Ps. För att rättfärdiga rubriken: Vårat rum har inget fönster. Ds)
Lasse Kongos arvtagare
Skrivet på toan
I fredags beslöt vi oss för att vandra upp för ett av dessa berg dels för att aktivera oss och dels för att fa ta del av den vackra utsikten. Efter 15 meter stannade Matilda för första gangen. Matilda, i dagen klädd i jeans, tyckte det var för varmt och för brant. När en ca 80-arig, 1,40 cm lang ecuadoriansk tant stegade förbi oss vid andra stoppet försökte jag övertyga Matilda att hon nog ska klara av denna bergsbestigning om denna gamla tant klarar av det. Jag fick rätt och efter en stund passerade vi denna "järnlady" och fortsatte mot toppen. Stundtals var det riktigt brant och till och med jag drog efter andan, men utsikten ut över stan gjorde att man snart glömde av att man flasade som en gammal dum hund som jagat sin skugga i en timma.
Efter denna bergsbestigning och faktumet att det blaste och regnade pa toppen sa kände vi oss förtjänta av att avsluta dagen genom att besöka stadens varma bad. Ett utomhusbad med tva bassänger med MYCKET varmt vatten i, dessutom nagra med iskallt vatten i. Da det var fredagskväll var detta bad mycket välbesökt och efter att ha kokats i en kvart fick jag syn pa ett gammalt bekant ansikte. Jag har nämligen besökt Baños en gang tidigare för tva ar sedan och efter en utekväll da jag skulle äta lite nattamat slog jag mig ner bredvid en mycket trevlig ecuadoriansk dam som bjöd pa mat och en trevlig pratstund. Nu satt hon mittemot oss i det varma vattnet tva ar senare, men till min stora besvikelse kände hon inte igen mig. Det var dock med ett leende jag konstaterade att det var roligt att aterse detta gamla nattamats-sällskap!
Igar akte vi iväg pa en "djungeltur". Det skulle bland annat bli besök i en apskog, badas i vattenfall och aka kanot. Vi akte iväg i en minibuss med 8 andra turister och pa vägen till apskogen stannade vi och tog lite foton pa vattenfall. Väl framme i apskogen möttes vi av en snabb och klafingrig avlägsen släkting som snabb som en vessla hoppade in i bussen och skrämde livet ur tjejen som satt kvar i bussen. Därefter fortsatte han räden genom att sno en vattenflaska, skruva av korken och dricka en skvätt, ta ett cigarettpaket och torr-röka lite (men det var tyvärr fel märke) för att till sist snurra lite pa ratten och dra iväg... ut ur bilen. Efter detta välkomnande besökte vi ap-reservatet där vi sag ett antal olika primater. Bland annat tyska volontärarbetare, "herr Nilsson-apor", spindelapor och papegojor. Här fick Matilda en medpassagerare pa axeln i form av en herr Nilsson men undertecknad var för langsam för att hinna knäppa ett kort. Andra stoppet gjorde vi vid en flod där fick vi aka i en träkanot nerför floden i ca en halvtimme, inte sa mycket att skriva hem om. Sedan fortsatte vi genom att vandra upp för en kulle där utsikten över naturreservatet och floden var enastaende. Här kunde man softa i en hängmatta innan man fick chansen att kasta sig med en lian (dock ingen äkta) ut över ett stup. Den chansen tog vi givetvis! Det var en fin blandning av vacker utsikt och pirr i magen. Vi har film pa detta som tyvärr inte gar att lägga upp här just idag. Dagen fortsatte med den självklara lunchen, soppa, kyckling, bönor och ris. Vi fortsatte turen genom att vandra genom skogen för att 45 minuter senare komma fram till ett vattenfall där vi badade i iskallt vatten. Renande och läkande dock, enligt guiden, och det kan man ju tro pa sa lite man vill. Efter det här var de flesta i gruppen ganska mätta pa att vara iväg pa "djungeltur" och förväntade sig hemresa. Det blev dock ett sista stopp i en indianby. Där guiden berättade att det bor 8 familjer, flickorna gifter sig när de är 12 ar och genomsnittsfamiljen har 18 barn (de hade ju ingen TV, so what to do). Här blev dessutom vi grabbar som var med pa turen (en tjock chaffis, en lönnfet guide, en uruguyansk Tarzan och jag) rejält utklassade i en fotbollsmatch mot byns smagrabbar. De roade sig väldigt glatt varje gang de lyckades fa in ett skott i sidfläsket pa guiden eller chaffisen. Trevliga sma ungar.
Denna söndag kommer ga i inaktivitetens tecken da vi, trots tidigt sänggaende, är lite trötta idag. Imorgon far vi vidare mot nya vyer. Vi kommer förhoppningsvis hitta en buss till Guayaquil, Ecuadors näst största stad som ligger vid stilla havs-kusten. Sedan far vi se vad som händer...
En liten farskalle med fin utsikt vid middagsbordet.
Nästan uppe vid toppen hittade vi ett halvfärdigt hus som blev vårt.
Det varma badet en fredagskväll.
Vattenfall utanför Baños.
Latinskt namn tjuvas apas.
Latinskt namn klias apas
Lille herr Nilsson
Pa en "Indiana Jones-bro"
"Lianen" med brittisk passagerare
Väggbonad
Indiankonungen Rödskägg
Indiandrottningen Starke Tilda
Termiter pa guidens arm som vi smakade pa, de smakade trä.
Vid det iskalla vattenfallet.
Storstryk pa bortaplan.
